Ja, vad ska man säga?

...som inte redan är sagt, menar jag?
Efter tre års bloggande känner jag mig tjatig.
Jag skulle lika gärna kunna klippa och klistra med gamla inlägg istället för att skriva om dagsläget.
Jo, jag tog Sobril igår.
(Den har ni aldrig hört förr va?)
Måhända blev jag av med en del ångest men att plocka fram gummiklubban gör att slutheten blir än värre. Så idag är jag "bakis".
(Den har ni aldrig heller hört va?)
Och så det bästa av allt: Den deprimerande känslan av att medan resten av familjen fortsätter med sina liv, utvecklas och växer...så sitter jag kvar här hemma och vinkar i fönstret.
(Den var väl också ny va?)
Äh.
Jag skriver om nåt annat tror jag minsann.
(Observera bara först den bajsfärgade texten)

I somras hade vi i vanlig ordning stor festival här i stan.
Där såldes bland annat en t-shirt med texten:
God made Adam and Eve - NOT Adam and Steve!!!
En privatperson anmälde detta som hets mot folkgrupp.
Efter mellanlandning hos olika instanser hamnade ärendet hos JK.
Som beslutat att inte gå vidare med ärendet.
På grund av att trycket inte framställts i tryckpress är det tydligen inget tryckfrihetsbrott.

Eh, va?
Klockren text ju. Ett sånt ärende ska väl ändå bara behöva gå till den lokala polisen...
Som kommer och plockar bort både tröjor och försäljare.
För det första är det ju naturligtvis klart hets mot homoexuella.
Och för det andra tror jag inte ens att de kvarvarande prästerna som vägrar viga homosexuella ställer sig bakom ett sånt där uttalande.
Och absolut inte Gud. För det sa han till mig igår. Okej nä, det gjorde han inte. För jag var däckad av Sobril. Men det vore ju högst ologiskt om Gud skapat ALLA människor UTOM Adam and Steve.

Det är förstås bra att vi har en vidsynt tryckfrihetsförordning i Sverige. En av våra grundlagar. En av våra demokratiska stöttepelare. Men sånt där...Nä, jag kan inte förstå hur fördomar får slippa igenom.
Men, efter den här meningslösa omvägen till JK finns det en chans att åklagarkammaren går vidare med hets mot folkgrupp i vanlig domstol, står det i tidningen. Så man får hoppas.

Och apropå fördomar...
När jag och 6-åringen åkte till VC för att röra om i varhärden förra veckan körde vi förbi två män och ett barn på cykel.
- Jag tror att papporna är kära i varandra. Sa 6-åringen. Och blev sedan tyst.
Jag som har svårt att prata om homosexualitet på det "rätta"(!) sättet på grund av att jag inte tycker att det är märkvärdigare att två av samma kön är kära i varandra än något som helst annat förhållande funderade på vad jag skulle säga. Jag såg att 6-åringen satt försjunken i tankar. Men innan jag hann börja prata om fördomar och kärlek sa han:
- Om man är älskar nån...och den är kär i en tillbaka...då är det bara att säga det så blir man ihop!
Gulle han. Och gulle mig. Som har lyckats föra över en odramatisk syn på kärlek. Som har en son som ser två karlar och tänker på kärlek.
- Jag tror att de där papporna redan har sagt att de älskar varandra, för de hade ju ett barn.
Visst. Självklart.
Tack och lov kommer han aldrig att köpa en sån där t-shirt på en marknad.

Okej. Resten i tidningen hoppar jag i vanlig ordning över. För att bläddra mig fram till horoskopet.
Kräftan idag:

Du tycker att du klart kan överblicka en situation, men mycket tyder på att förutsättningarna snabbt kan förändras.

Äh. Jag går och lägger mig igen.