Försovelse

Hehe.
För ett tag sedan hittade jag det allra första året av mitt bloggliv sparat bland allt annat bråte. 2009-2010.
I ärlighetens namn har jag ingen aning om varför jag sparat mina inlägg, men det var rätt kul att läsa i alla fall.
Och vet ni vad jag slogs av...
Jo, att jag på den tiden bara skrev när jag hade nåt att säga.
Nåt djupt. Nåt roligt. Nåt självutlämnande. Nåt klurigt. Matlagnings- och baktips. Bullmamman - din guide i vardagen.
Ha ha ha ha ha.
Jag skulle tro att det där upphörde ungefär när jag jag började skrivkursen och fick så mycket fin feed back där.
Det räckte liksom.
Nu har jag tydligen lagt mig till med rena meningslösheter på allra sämstaste fulsvenskan.
Jag struntar också högaktningsfullt i hur många som läser.
När jag började blogga blev jag först sporrad av hur fort mitt läsarantal växte...
Och sedan blev jag stressad och fick panik och tyckte mest att det var jobbigt med alla som gick in på min blogg med förhoppning att hitta nåt läsvärt.
Nu är det länge sedan jag slutade känna press från mig själv att vända ut och in på mitt inre i inläggen.
Ja, det har till och med gått så långt att jag ibland skriver rena "Det här har jag gjort idag"-inlägg.
Som egentligen är det värsta jag vet, haha.
För hur intressant är det att läsa bloggar där folk radar upp allt de gjort under en dag och förväntar sig att andra ska tycka man är duktig för att man bakat bullar?
Jo. Man kan visst skriva om städning, bakning eller det tråkigaste av allt: träning. Men för att jag då ska bli intresserad måste det sättas i ett sammanhang. Varför har man gjort det? Hur kändes det? Var det mormors gamla recept och hur var i så fall somrarna hos mormor? Blev grannen glad när man lämnade en påse tillsammans med ett fint kort i brevlådan?
Nå.
Det är allt en jäkla tur att jag slipper läsa min egen blogg. Ha ha ha.

Idag ska(!) jag:
Vara på Hälsans. Åka på picknick och rensa ogräs.
Peppra min terapeut med en sammanfattning av sommaren.
Laga lunch till barnen.
Tvätta.
Sova.
Baka bullar.
(Nej, stryk det sista förresten)

Ah, där kom precis en yrvaken 12-åring ner! Perfa. Bara två att väcka då. De andra tre rivstartade just iväg i ett stort dammoln. Finfint att försova sig redan andra dagen. Kanske herr B då efter bara ett halvt vuxenliv kan lära sig att det inte går att snooza sig till en bättre morgon.

Jo. Det där med tvätten....
Började som en liten, liten snöboll och växte sig snabbt till en fläckig och sunkig lavin igår kväll.
De tre stora barnen skulle städa sin övervåning efter middagen.
Jag följde med upp för att sortera 8-åringens garderob inför skolstarten.
Och det tror väl fan...Att det blev ordning och reda efter mamsens inblandning. Minst en proppfull maskin tvätt och en proppfull kasse med för små eller trasiga kläder.
Sedan ville jag börja grina. För det där var över mitt max. Skallen susade. Kroppen värkte. Jag orkade knappt lyfta armarna. Men nejhehej då, för med alla kläder som vandrade mellan brorsorna såg nu övervåningen sju resor värre ut.
Jag engagerade herr B, plus att 15-åringen frivilligt engagerade sig själv. Men det hjälpte inte mycket. Inte med tanke på att ingen av de två herrarna hade en aning om vilka kläder som skulle vart.
Ja, och så var det skräp, bråte och dammsugning. Något som skulle kunna gå rätt fort. OM någon tog det på allvar vill säga. Eller OM mamsen gjorde det själv. Men jag hade bestämt mig för att jag "bara" hade ork till att tjata och peka med hela handen.
Nå. Nu står det en sopsäck ute i garaget. Och några påsar i förrådet som ska upp på vinden.
Men resten....
Ja, herregud!
Kanske sista sommarlovsveckan får vigas åt att lära tre sunkiga grabbar att tvätta?

Exempel på fulsvenska: När man i samma text använder två olika metoder för att citera. Som ovan. Där jag både kursiverar och sätter inom hartassar. Det gör jag hela tiden nu för tiden. Ba för att.