För vems skull?

En ständig fråga som allt som oftast ploppar upp i min överansträngda skalle.
För vems skull?
Syfte är A och O för mig. Ibland när jag frågar herr B hur han tänkte svarar han Vet inte. Det gör mig galen.
Och utan att gå in alltför djupt i ett bottenlöst ämne så är det i både stort och smått en viktig fråga för mig.
Att veta varför man gör saker...Och för vems skull. Vad man vill åstadkomma liksom.
Den dök upp nu när jag just tvingade min mellanmellanson att följa med för att äta glass.
Trots att jag inte ens gillar glass, och inte heller köpte någon, är svaret förstås:
Jo, för MIN skull.
För att JAG känner att sommarlovet håller på att slukas helt av höstens mörka vardag.
För att JAG hade planerat att ta med mina tre äldsta barn till ett utebad idag och till och med hade köpt lyxiga singoallakex och små läskburkar.
Men ingen ville. 12-åringen sitter i en gammal eka och försöker lura gammelgäddan tillsammans med en kompis, 15-åringen är på väg till egen badutflykt med sitt moppegäng, och 8-åringen...tja, han ställer sig rent principiellt emot all familjeaktivitet.
Meeeen....
Föräldrar ska ju göra saker med och för sina barn.
Det sitter ju i ryggmärgen liksom.
Så därför har jag nu tvingat i min motsträvige son både isglass och ett långt rulltuggummi.
Och JAG mår nu bra.
Undrar vad jag ska tvinga alla till ikväll?
Ett parti krocket kanske?
För MIN skull.