Familje-läge-info:

Tropisk värme hela veckan...
Och idag: jo, faktiskt - höstluft.
Det var kanske inte den bästa tajmingen för att åka och bada, men men.
Det är sista dagen kommunens badanläggningar håller öppet och har man lovat så har man lovat.
Småtrollen verkar inte förstå att de kommer att frysa häcken av sig, haha.
Och herr B då, som ska åka vattenrutchkanor med grabbarna.
Själv slipper jag bada.
Det är liksom den tiden i månaden.
Och det passar rätt bra, för jag orkar ändå inte.

12-åringen ska till sin nya tjejs sommarstuga. Tydligen hade de planerat att sova över men där går gränsen för mig. Och för bästaste fru L, som lägligt nog har en son som samtidigt blev tillsammans med tjejens bästa kompis. Så jag och fru L åker ut i obygden och hämtar grabbarna lagom coolt sent ikväll.

15-åringen är hyfsat pigg. Med tanke på att han och gänget varit uppe hela natten och suttit bakom sina datorskärmar. Eller nä, de har visst gjort annat också. Halv sju i morse gick(!) de till älven och badade. Det verkar som om de haft kul.
Kul för mig är också att de valde att sitta tillsammans med oss vid grillmiddagen. 15-åringen är ju annars rätt ovillig att visa upp familjen Annorlunda. Ingen av hans kompisar har en massa irriterande småbrorsor, men jag upplevde att de trivdes. Åt som hästar gjorde de i alla fall. Jag hade bunkrat upp med hur mycket kött som helst men herr B fick rusa ut och slänga falukorv på grillen halvvägs in i middagen. Och jag fick fixa mer potatis. Ah, det är så roligt när barn äter. Visst är det?

Jo, just det! Vi har ju äntligen fått bort 6-åringens varhärd. Distriktan tipsade om att hålla såret fuktigt hela tiden. För att påskynda processen och få skräpet där inne att börja vandra upp mot ytan. Så igår - inte helt utan gråt och tandagnisslan - lyckades vi trycka ut en lång projektil (som fastnade på 6-åringens kind när den sköts ut). Det var en jättelång och grov sticka som hade orsakat alltihop. Idag har svullnaden lagt sig och han har inte ont alls. Skönt.
Däremot har han två superlösa framtänder som han vägrar vicka loss. Alltid är det nåt.