Att leva som man lär

Javisst sov lille Nestor i sin bur i natt! Fattas bara annat. Jag menar, hundar är ju trots allt inga familjemedlemmar utan helt enkelt husdjur.
Eller,
Åtminstone hoppade han omkring och skrek och krafsade där inne i en halv minut innan jag gav upp.
Så han har föga oväntat snusat mellan mig och herr B, bland småtroll och småhundar.
Kl 4 var det morgon och full aktivitet. Haha. Som OM jag behövde en ny väckarklocka till mina yngsta ligister. Hyfsat omöjligt att sova dock när en valp gör fyrfotahopp och tuggar på allas öron.
Pinkeriet går klockrent. Och är man bara uppmärksam så hinner man lyfta ut honom när han ska göra nummer två också.
Freudan var drygt 10 veckor när jag hämtade henne och Ferry var hela 14½ vecka. Jag tycker att den här lilla 8-veckorsparveln imponerar. Och tänk, inte en enda gång har han letat mamma och syskon. Ingen otäck valpgråt what so ever. Tack och lov. För det klarar inte jag.
Men idag får jag några timmars ledighet från min eh, farmorledighet. Jag ska nämligen iväg till Hälsans Trädgård.
Valpansvaret får falla på 8-åringen och 11-åringen. Herr B ska göra en sån där Åke-Tråk-runda på stan med ligisterna och framför allt 15-åringen. Det blir några nya grunkor(!) till moppen, ett syntest inför körkortet och annat jag inte har orkat lägga på minnet. Male bonding på hög nivå, haha.
Jaja, jag har sagt det förr men jag säger det ändå igen: Det känns skönt att ha en gårdagsfärsk valp att skylla på så att man slipper umgås med folk och cykla in till byn med hela familjen.
Barnen ska istället ha några sovkompisar här.
Och jag, nja jag lär väl inte sova så mycket i natt heller.
Men det är SÅÅÅ värt det!

Puss på dig pappa!