Ibland kan jag vara så avundsjuk på alla som klarar av att ta plats i sitt eget liv.
Ta det här med att bryta ihop till exempel. Att inte orka. Att gå i tusen bitar av ångest.
Vad gjorde jag igår när det hände mig?
Jo, jag gjorde fyra smörgåstårtor, städade undan, laddade kaffebryggaren, rastade hundarna, osv.
Mellan mina Sobril och att jag däckade raklång i 15-åringens säng plockade jag till och med fram finglasen och stack ett sugrör i varje.
Det var först när jag var klar med alla kalasförberedelser jag kunde "unna" mig att sluta fungera.
Ibland leker jag med tanken på vad som skulle hända om jag tillät mig att må som jag mår även när det inte passar sig...
Ta plats i mitt eget liv som den jag är.
Jag känner verkligen igen det där och får en massa hemska minnen från tiden då jag mådde som sämst. Man gör det man måste (tror att man måste)trots att ångesten river sönder en. Sedan däckar man med tabletter för att få lite lugn och ro i kroppen och knoppen. Fy fan nu får jag nästan ångest bara av att tänka på skiten. Kram
SvaraRaderaSå förbannade sant.
SvaraRaderaOch jag ska inte ens bemöda mig med att utveckla det. Det är precis så.
Jo man undrar ju.
SvaraRaderaTa plats - med en gång. Önskar att du kunde det!!
SvaraRaderaKram