Dvs, jag sa vad vi behövde och han skrev ner det - med så många stavfel han bara kunde.
Bara för att han vet att jag inte klarar av såna listor.
Men jag ska bita ihop och låtsas som om det regnar. Så det så.
Till och med över det faktum att han dessutom slumpmässigt har fyllt i hälften av bokstäverna extratjockt.
Jag har ändå annat att oroa mig över.
Till exempel hur jag ska få plats med alla smörgåstårtor över natten. Det oroar jag mig över inför varje kalas. Ändå har jag ingen aning om hur jag löser det från gång till gång.
Ett annat orosmoment är mina blå skinkor. Jag höll på med lego- och duplorensning igår och råkade visst sätta mig på några vassa bitar x antal gånger. I bruise nämligen like a peach. Och nu kan jag bara sitta framåtlutad, haha. Tur att jag inte behöver sitta på toa särskilt ofta i alla fall.
Hur som helst är det vår på riktigt nu. För både inomhuskrukan med pärlhyacinter och plastvitsipporna står i full blom. Vackert.
Utomhus...not so much. 11-åringen är i skrivande stund ute och försöker gräva fram sin cykel som ligger begraven under snömassorna. Lättare sagt än gjort. Han har grävt flera djupa hål utan framgång.
En bild från exakt ett år sedan. Med alternativet färskt i minnet är väl en meters snötäcke inte det sämsta.
Aj. Lego är inte att leka med. Ha, ha.
SvaraRaderaGRÄVA fram sin cykel. Stackare. Nej det är snö här med nu. Inte mig emot.
SvaraRaderaAj för blåmärksarsel.
Lego har många olycksfall på sitt samvete..../Freja
SvaraRadera