Dagen som aldrig tog sig

Snacka om mellandag.
Tidshål, om man så vill.
En söndag-söndag.
Det är tur att barnen roar sig själva när vi vuxna bara hasar omkring.
Nån är och fiskar, nån har cyklat till en kompis, nån har en kompis här, nån har cyklat till grannbyn och nån bygger kojor i köket.
Till middag ska vi i alla fall ta oss i kragen och göra pizza.
För att bryta av all påskmat vi inte sett skymten av, haha.


Idag kom det ultimata vårtecknet förresten:
Den tjockhåriga vita älghunden har börjat fälla!
Och inte bara hår utan stora drivor med fågelbon.
Nu ligger han i MIN säng och roar sig med att fälla i sömnen.
Det är bara att kapitulera.
Jag har bytt från en svart blus till en ljusrosa tröja.
Kunde jag bara byta till vita heltäckningsmattor i hela huset skulle jag kunna slappna av ännu mer.
Eller njä, med tolv leriga tassar och lika många små fötter som springer ut och in utan att ta av sig skorna faller förresten den idén bort.
Tur det.
För jag har ingen energi idag.
Antingen är jag lite halvförkyld eller också skrek jag bara musten ur mig själv under hockeyn igår.


Men hör och häpna: jag har ju faktiskt tvättat håret idag!
Och efter ryggläge i blött hår med dubbelavsnitt av folk som bygger slungor och tävlar i pumpakastning har jag värsta snyggaste Hollywoodsvallet.
Helt i onödan eftersom jag inte tänker träffa en kotte idag.
Om jag inte tar en bild och lägger upp på fejsbook för att få bekräftelse av mina 154 närmaste vänner på hur snygg jag är förstås ;)