Modemissar vi minns

Om man har riktigt tur kan man fynda en helt ny garderob längst in i gömmorna när man rensar bort de yttre lagren av gamla trasor.
Det hade jag idag.
Jag tvingade mig nämligen att prova en massa kläder som jag fått för mig var för små.
I takt med viktuppgången har jag gjort tvärtemot vad varenda stajlingbibel säger och draperat mig i stora tältklänningar för att inte se så tjock ut. För att ingen skulle se mig liksom.
Märkligt det där... Jag menar, det vet ju varenda kotte att det inte funkar.
Särskilt inte i modeller med mycket tyg runt magen när det är just magen man vill dölja. Barbammmaeffekten, om man så vill.
Ett av tipsen jag sett i nåt modeprogram(!) är att dra blickarna till bopparna istället. Gärna med v-ringat och en ordentlig klyfta. Jag får väl anta att det funkar. Men jag har gjort tvärtom även där.
Och så har jag förstås kämpat hårt för att dölja rumpan. Vilket jag i och för sig gjorde även när jag var smal som en pinne. Tänk att det ska vara så svårt att komma överens med sin egen bakdel.
Dölja, dölja, dölja.
Nå.
Nu försöker jag tänka om.
Med lite mer figurnära kläder syns det ju alla fall att man har nån slags figur.
Och tänk så många plagg jag hade lagt bort helt i onödan :)
Nu har jag ett tight lila linne med en rätt kort transparent kortärmad blus i olika lila nyanser utanpå. 
Till och med genom mina egna kritiska ögon kan jag konstatera att jag ser ut att ha gått ner minst tio kilo.
Och även om rumpan tar upp halva spegelbilden sitter faktiskt jeansen som en smäck.
Kanske jag dristar mig till att åla mig i nån av alla mina avslöjande omlottklänningar framöver också.
För även där kanske stajlingbiblarna har rätt: att man ser smalare ut med skärning under bysten.
Häpp!