Woodstock

Tja, det gick ju bättre att öppna ögonen idag i alla fall. Och bara halva ansiktet är svullet. Tack vare den knallgula salvan kanske. Men det svider fortfarande nåt så guförbannat. Och jag kan tänka mig att jag ser ut som en hemvändare från Woodstock.
Inte bara i och runt ögonen förresten, utan även i klädväg. Spräckligt. Färgstarkt. Psykadeliskt.


Jag vet inte om jag klär mig i alla färger samtidigt hela tiden för att jag är en sån färgstark person eller för att kompensera att jag är helt beige...
Men visst är det roligt med färg!
Just idag har mina sommarhuvudbonader dessutom åkt fram. Hilka, som vi säger här. Perfekt när man inte orkar tvätta håret. Och perfekt när man vill ha ännu mer färg. Nu ska jag bara bestämma mig om det blir den knallrosa för att få en rolig(!) kontrast mot mitt röda hår, den djupröda för att matcha färgen i ögonrödorna, den gröna för att passa i hop med hudfärgen eller den turkosa för att helt enkelt matcha min randiga tröja.
Intressant va? Ja, jag menar det.


Nu ska jag gå ut i hönshuset och kolla läget. Jag har dragit mig för det hela morgonen. Lilleman släppte nämligen ut Freudan igår kväll när hönsen var lösa. Det verkar som om hon fick tag på en av hönorna. Tuppen försvarade tappert sitt revir men den här hönan flydde till skogs och gömde sig sedan under åkgräsklipparen. När jag stängde in dem hade hon kommit tillbaka, men hon såg rätt rufsig ut. Usch, jag har så svårt att förlika mig med att min ullboll är ett blodtörstigt rovdjur. Men hon var ändå duktig och kom in på kommando. Och lilleman i tårar...
I alla fall har jag skänkt mina hönor till Hälsans Trädgård. Rent krasst behöver vi hönsgården som hundgård. Det funkar liksom inte med tre löplinor kors och tvärs över gården. Men Hälsans Trädgård har inte byggt färdigt sitt hönshus än så de får bo kvar tills vidare. Det vore ju bra om jag kunde hålla dem vid liv tills de får ett nytt - hundfritt - liv.