Galenskap

Precis när jag satte mig i biblioteket för att sparka igång datorn alldeles nyss fick jag se något mycket märkligt utanför fönstret:
Lille Ferry och en av hönorna i flygande fläng, sida vid sida.
Dårhuset - Segonsdag: 1-0.
Jag vet inte om han numera tror att han är en av dem eller vad det är frågan om. Hur som helst får han vara lös när hönorna sprätter omkring. Jag antar att tuppen - som är dubbelt så stor som chihuahuan - kan försvara sina bruttor ifall Ferry mot förmodan skulle utveckla en blodtörstighet.


Jag har just städat garderoben. Eller garderober-na till och med. Att viktkurvan pekar stadigt uppåt kan jag väl i och för sig leva med, men det är bopparna som sätter käppar i hjulen. Usch, jag har aldrig gillat bröst. Fast numera är det svårt att blunda inför att jag faktiskt har ett par stycken mitt på bröstkorgen. Jag tycker att alla klänningar och tunikor sitter illa när fallet liksom uteblir.
Men det här med att ha ordning i garderoben ger mig ett visst lugn. Trots att jag rensat bort en stor hög med felsydda(!) kläder. Eller tack vare bortrensningen kanske. Less is more, ni vet.
Hela EN sjal lyckades jag förmå mig att rensa bort också. Duttiga ja!
Bäst att åka och proppa ner allt i nån insamlingskontainer innan jag ångrar mig.


Nu ska jag banne mig påskpynta!
Det är alltid en utmaning för en estet. Varför i hela friden ska påsken symboliseras av så fula färger?