Skuldsanering

Vad är egentligen hela grejen med terapi?
Nä, jag är inte spydig. 
Jag frågar på riktigt.
Kanske kan det vara en aha-upplevelse om man är helt nollad när det gäller sig själv till att börja med.
För mig känns det mer som en jahaja-upplevelse. Fortfarande. Efter tre spelade perioder av ordinarie matchtid och en bra bit in i sjuttielfte förlängningsperioden.
Ett återkommande ämne för mig är skuld.
Ett återkommande ämne för många med min barndom, I´m sure.
Men det hjälper förstås inte mig.
Att jag är så in i bängen skyldig till allt elände som händer både i och utanför mig är en tung börda.
Och även om jag vet med logiken att precis allt rimligtvis egentligen inte kan vara mitt fel känns det sällan eller aldrig så.
Så idag försökte jag mig på att få en skuldsanering för pengarna.
Om det var mina krav som ledde till att terapeuten kläckte fram att hon på sikt istället tänkte avveckla mig låter jag vara osagt, men någon större hjälp fick jag alltså icke.
Dessutom väcktes en ny fråga:
Vad gör jag med mig själv när jag ska föreställa vara färdigterapeutad?
Tillbaaaaaaaaaaks på ruuuuuuuta eeeeeetttt....