Valborgsmässoafton

Ja, hör och häpna - det snöar!
Vad är det för fel på den här våren?
Och framför allt: Var är den???
Fortsätter det i den här takten är det lika bra att avboka fru Valborg nästa vecka.
Och därmed en av mina bästa sånger.
Vintern raaaaaaaaaaaaasat ut bland våra ängar. Drivans blooooooommor smälta ner och dö.
Himlen leeeeeeeeeeer i vårens ljusa kvällar. Solen kysser liv i skog och sjö.
Ah, den är så vacker.
Och heter för övrigt Längtan till landet.
Ska jag sjunga nåt idag får det handla om längtan från landet.
Nä, fy tusan.


Förresten har 15-åringen en ny standardfras:
- Men är ni fulla eller?
Används hela tiden. Oavsett om någon alkohol intagits.
Igår kväll drack jag och herr B förvisso vin samtidigt som vi åt knäckemackor med Dallassallad.
15-åringen satt okontaktbar vid stordatorn under trappan och spelade.
Så jag skulle vara lite snäll och utfodra honom...
Med hjälp av 5-åringens långa griptång och en falukorv dinglandes framför datorskärmen.
Uppskattades icke.
Varvid jag och herr B förstås skrattade på oss.
- Men är ni fulla eller?
Och då kom det riktigt knäppa:
Nä, då ska man försvara sig och förklara att vi liksom är så här i vår familj. Även utan vin.
Hehe.
Man kan ju tycka att han borde ha märkt det under de 15 år han har bott här. Men han är lite av en bortbyting faktiskt. Korrekt och seriös.
Och det är därför det är så kul att reta honom.


Igår kväll skulle vi ju ha valt en liten (nåja) valp. Men vi ska knalla dit om ett par timmar istället.
Jag är helt bubblig av förväntan.
Det ska bli spännande att se vad de andra hundarna säger om en ny valp. Vi har en väldigt bra dynamik i flocken som det är nu. Hoppas att det fortsätter så. 
Ni som hängt med på bloggen ett par år kanske minns alla tyckare när jag skulle skaffa min första hund. Jo, det var väldigt många åsikter hit och dit. Och när jag skulle skaffa hund nummer två...ja, herregud. Trean damp ju bara ner här utan att vi hade planerat det, men då hade nog tyckarna ändå gett upp. Nu verkar det snarast självklart hos omgivningen att hund nummer fyra flyttar in om en vecka. Haha.
Nej, jag tror inte att det blir ett dugg jobbigare faktiskt. Kanske om man ska gå ut med alla fyra alldeles själv - men varför skulle man det? När man har skogen direkt bakom husknuten är det nära att gå hem och byta ut hundarna. Och dessutom är vi rätt många som kan hjälpas åt. 15-åringen har lovat att stå för själva konditionsträningen, vilket är bra för en utbränd matte som jag. Men i övrigt, äsch - det ger sig.
Med en buss som har världens största bagageutrymme och en andrabil som är en kombi ryms ju alla och ta med också. Plus att de får en fin fd hönsgård och löplinor i skogen. Vi kommer förstås inte att ha nån hundvakt till flocken, men det sket sig hur som helst redan när Ruff flyttade in.
Det jag brottas mest med är egentligen hur alla burar, sovplatser, tuggade ben och leksaker förfular min inredning. Men det får man bortse från. Tydligen är jag hundmänniska nu. Fattas bara annat.

Första kvällen sist vi hade hundvalp. Den morrande docksöta Ferry.