Näst bäst i Sverige

Jaha, då går man i godan ro in på sin egen välbekanta blogg....och känner inte igen sig.
Förändringens vindar blåster minsann överallt. Inte för att jag fattar varför. Visst verkar just förändringar i sig ofta ha ett självändamål? Som när de byter plats plats på limporna och frallorna på Ica.
Fast - till höger här ser jag just en meny med inställningar för inlägg. "Schemalägg", står det. Hehe. Jag antar att jag kanske skulle behöva lite hjälp med att jämna till tidsintervallerna mellan mina spridda inlägg.


Ja, jag måste väl skriva ett par rader om den där olycksaliga hockeyn. Brynäs blev ju svenska mästare igår kväll. Tyvärr. En match som hade kunnat sluta precis tvärtom. Som flera av matcherna i finalserien. Stolpe ut för SAIK alltså. Av alla silver i idrottsvärlden är antagligen hockeyns SM-silver det lägst värderade. När vinnarlaget plockar fram skumpan och guldhjälmarna får tvåorna en loserstämpel i pannan, och det är tydligen glömt att alla andra lag i hela elitserien åkt ut för länge sedan. Väldigt otacksamt. För Skellefteå är det förstås extra surt eftersom vi slutade tvåa redan i fjol.


Nå. För mig som supporter känns det märkligt så här dagen efter. Lite ledsen. Besviken. Och framför allt tom. SOM jag hade investerat i tro, hopp och kärlek denna elitserievinter! SÅ mycket tid jag hade lagt ner på att hålla tummarna. SÅ mycket väderprat som fått ge vika för hockeysnack. SÅ nära men ändå så långt bort.


Och därför även: irritation! För att jag engagerat mig i onödan. För att jag i vanlig ordning lurat mig själv att tro att sport är på blodigt allvar. Tänk, tre timmars sändning, två gånger i veckan hela grundserien....Följt av ett än mer intensivt slutspel. Hela tiden har jag varit övertygad om ett SM-guld i belöning.


Livet är det som pågår utanför medan man är upptagen med att titta på hockey.


Nog om det. Det händer ju viktigare saker här i Dårhuset idag. Vi ska nämligen till grannarna och välja ut en valp! Nu tänkte jag just skriva att det inte är varje dag man gör nåt sånt, men som mitt hundliv har utvecklat sig är det bäst jag låter bli, haha. Jag har funderat mycket på om vi ska ta hem en tik eller en hanhund. De har ju för- och nackdelar båda två. Men jag tror det löser sig. Vi(!) har tre valpar att välja mellan och det kommer säkert att kännas i magtrakten när man hittat rätt. Känner jag mig själv rätt blir det förstås den mest o-perfekta av alla. Som Freudan med sitt navelbråck, brist på mörk teckning runt ögonen och extra knutiga päls. Som Ferry som blev över i sin chihuahuakull för att han hade så lång nos och långa ben. Plus att han morrade åt alla som kom och tittade på honom. Och Ruff har jag ju som bekant räddat från en säker död när han blev oduglig som jakthund.


Om endast de bästa fåglarna finge sjunga vore skogen ganska tyst.


Apropå mina fina hundar. Klokorden ovan är hämtade från en tavla som sitter på Dagcenter där jag hade mitt kontor förut. Det vackraste är att tavlan är väldigt spretigt broderad. Budskapet blir liksom dubbelt så tydligt då.


Och annars då? Jo, tackar som frågar. En helt vanlig dra-täcket-över-huvudet-dag. Ni vet, som en vanlig sjukdag. Nä, nu skämtade jag till det. Jag har fullt upp. Hälsans Trädgård och läkartid. Och så måste jag handla godis och chips, sägs det. För säkerhets skull har 8-åringen lagt en ordentlig handlingslapp här invid datorn. Jag vet inte hur många grabbar som ska sova här i natt, men några extra är det i alla fall. Och så har 5:orna disko för att få in pengar till klasskassan. Plus att jag har en högst nödvändig hårtvätt på agendan. Så då vet ni.

Ole, dole, doff....Ah, dessa svåra livsval.