Djur, djur, strålande djur

Äh, den var dålig.
Men dock.
Det är mycket djur i mitt liv nu.
För när jag nattat alla mina egna (och barnen) ser jag som bekant naturprogram.
Igår såg jag ett helt otroligt program om havslivet på flera tusen meters djup.
Där allt är helt svart, bara 4 grader varmt och faktiskt ser helt dött ut.
Förutom alla genomskinliga rymdvarelser fastnade jag särskilt för den fulaste rovfisk man kan tänka sig...
Som hade en tjock antenn på huvudet som blinkade! Det var tydligen parasiter som bodde där inne som stod för ljusshowen. Helt magiskt. Så overkligt att var tvungen att titta en extra gång i programbeskrivningen för att förvissa mig om att det var ett riktigt program.
Det måste man nästan med Mästarnas Mästare också. Ett av Svt:s bästa program genom tiderna. Vilka idrottsstjärnor! Vilka framgångshistorier! Vilken ödmjukhet! Och vilken härlig stämning. Synd bara att Håkan Loob fick åka hem igår. Han verkar vara en skön lirare. Men inte lika skön som Magnus Wieslander förstås, som skrattar sig igenom varenda tävling. Han påminner om Långben i sin stil och har ett ansikte så öppet som ett barns. Ja, jag tror han vinner alltihop.
I övrigt såg vi några avsnitt av den bisarra serien American Horror Story igår kväll. Lite liknande stuk som Six Feet Under, fast ännu mer skruvad. Jag gillar särskilt de oväntade vändningarna. Det är inte många serier som bjuder på överraskningar men här dyker det alltid upp någon ny sjuklighet som följer med in i nästa avsnitt.
Häpp!
Där fick ni just bevittna ett äkta hattrick av en som råkar vara gift med en riktigt tv-series- och filmfantast men som mest bara brukar såga allt hon matas med.


Idag är det Hälsans Trädgård igen. Rättare sagt alldeles snart. Om 45 minuter ska jag både ha duschat, gått ut med hundarna och gjort iordning en ny matlåda för att 15-åringen norpade min eftersom han har första dagen på sin praktik idag.


Och så snöar det. Hör och häpna. Det var väl ovanligt va? Jag brukar inte jaga upp mig för lite snö. Som sagt, det är ju rätt naturligt på de här breddgraderna. Men i år är våren extra sen. Till valborgs brukar det vara i princip snöfritt inne i byn. Inte här i skogen förstås. Men man brukar i alla fall inte behöva få snö i sina knähöga skoterskor för att ta sig till vår eldplats.

Tur att gårdagens snögubbe inte är rädd för att hugga i med snöskottningen.