Tidshål

Det värsta jag vet. Som ni garaterat redan vet. Men idag är det faktiskt uthärdligt.


Det är ungefär den här tiden som jag vanligtvis börjar fundera på vad det blir till middag. Dvs, jag öppnar dörren till frysen och så lagar jag nåt av det som faller ur min överfulla skattgömma.


Det är sällan jag planerar i förväg. Ja, ibland kan jag liksom skriva matlista veckovis, men det är så himla fyrkantigt. Motvalls som jag är känner jag aldrig för att laga det jag har bestämt över huvudet på mig själv.


Det är roligt att improvisera. Och oftast blir det gott. Åtminstone faller det kocken själv i smaken.


Det är heller inte dumt att köpa kött direkt från bonde-grannen, dela med mamma och sedan se till att hon så generöst får med sig hela kassen med köttben. För då kan man lita på att köttet kommer tillbaka i förädlad form = köttsoppa!


Det enda jag behöver göra idag är några kilo klimp. Rätt så slött. Så nu sitter jag rätt upp och ned och kan inte komma mig för någonting. Men det gör inget. Det gör verkligen ingenting alls. Hm. En ny känsla.


Det här har nämligen varit den bästa av dagar. Jag blir tårögd nu när jag tänker på hur fantastiskt det är att få må riktigt bra. Jag har lagt pussel med småtrollen, löst korsord ute på bron, städat hönshuset, skottat fram hönsgården så att de slipper vara lösa, dammsugit, gjort varma mackor med extra extra extra chiliost till lunch, varit i skogen med barn och hundar, tvättat håret(!!!), fotat och pysslat lite. Alltså bara varit. Kanske liiite till nytta men det räknas inte när syftet är att roa sig själv.


Det kanske är vädret som gör det. Jag brukar intala mig att jag är mer en mörk oväderstjej men faktum är att allt blir lättare när det blir vår på riktigt och man kan ha ytterdörren på vid gavel och släppa in den varma luften från söderläget. Hela 12 grader har vi haft idag. Overkligt varmt när man tänker på att det snöade bara för nån dag sedan.


Det känns faktiskt upplyftande att ha fräknar på näsan.

Kravlöst pyssel. Tio minuter, överblivet ris från den nedsågade jättebjörken, lite ståltråd, några gamla vitsippor i plast och ett plåthjärta. Och ingen ångest whatsoever.