En helt vanlig torsdag

Trodde jag ja!
Det är folk överallt och bara efter en tripp till grannbyn är jag helt slut.
Det är väl kanske inte själva folket som är jobbigt, utan att man dessutom känner hälften och måste både stanna och prata och planera in umgåsande.
OCH äta på pizzeria med tanig fågelunge. 8-åringen är både liten och liten i maten. Efter ett pizzabröd var han mätt. Doggybagen med en hel pizza sånär som på en mikroskopisk skärva lär inte gå till hundarna om man säger så.
Själv var jag dutti och åt upp. Inte för att nån trodde annat.


Nu skulle jag helst vilja lägga mig i pizzakoma ett par timmar. Men se, den gubben går inte! För jag och herr B ska nämligen till psyket på "Intervention". Läbbigt va? Jag tänker på när man konfronterar inte ont anande narkomaner och alkoholister med sitt missbruk. Men det här är en info om den hjälp familjen kan få när en förälder har en psykisk sjukdom. Tanken är att barnen ska få träffa kunnigt folk som hjälper till att svara på svåra frågor och sånt. Nu vet jag inte om mina barn skulle vilja det, men vi ska i alla fall gå dit idag och ta reda på vad det innebär.


Vi pratar rätt mycket om mitt mående hemma. Ett öppet klimat, som det heter. Jag tror på att skippa tabun och hemligheter. På en need-to-know-basis, bör väl tilläggas. Men faktiskt, för grabbarna är det rätt naturligt att jag gråter/sover/städar/sitter apatisk/knaprar medicin onaturligt mycket. I den mån det går förstår de varför. Den blivande 6-åringen fick några närgångna frågor om mig när han var på BVC. Det var inte ett dugg känsligt att svara. Mamma är ju mamma liksom. Ibland får man passa sig för att göra saker större än vad de är också, så det är en hårfin balansgång hur mycket plats gråt och tandagnisslan får ta.


Men efter det mötet tar vi tametusan påsklov! Ikväll blir det godis i stora papier maché ägget och så ska jag och 5-åringen plocka in påskris. Imorgon drar vi till svärföräldrarnas stuga för att äta mer godis och sedan följer en släktmiddag hos mamma med ännu mer godis.
Hm. Har jag sagt att jag inte tycker om godis? Nå. Jag får väl gå lite off påsk och tänka extra mycket på Jesus istället (nej, det var inte ironiskt).