bild

bild

torsdag 19 april 2012

Den här dagen. Ett liv.

Kanske har dagens skyfall av tårar sköljt bort ögoninflammationen i alla fall.
Ah, så härligt att vara sitt vanliga positiva jag igen, hehe.
Nej, jag skojar bara. Jag är inte ett dugg positiv.
Det här med att ha en pappa som stör tillvaron...
Och inte bara stör - utan för-stör,
Det tar helvetes mycket kraft.
Det som (för)stör mig mest av allt är att jag låter mig påverkas av det som varit gång på gång.
Och det blev ju inte lättare att släppa sedan man började nysta upp hela uppväxten i intensivterapi heller.
Cesar Milan - mannen som kan tala med hundar - säger i nästan varje avsnitt att hundar inte bryr sig om det som varit eller om framtiden. Att de lever här och nu. Alltid.
Då blir jag avundsjuk.
Mitt bakomflutna och min förmodade bistra framtid suger med gemensamma krafter upp nuet och förvandlar det till ett svart hål. Här och nu. Alltid.
Och i det svarta hålet: antimateria.
Vad man (jag) jagar upp sig över tjatiga hjärnspöken.
Det mest bisarra i kråksången var att jag dessutom var tvungen att torka tårarna och bege mig till Barninterventionstanterna precis idag.
Och huuur tror du att barnen påverkas av hur duuuu mår?
Jo, tackar som frågar. Så inspirerande och spännande att lägga mer sten på den bördan just idag.
Och så hem och gråta igen. Eller jag grät ju där också förstås.
Men nu har jag slutat.
För nu.



3 kommentarer:

  1. Söta vän tänk bort det därmed "förmodade bistra framtid". Alltså det finns läkare som kan arbeta helt fläckfritt trots bipolär sjukdom. Då ska det banne mig kunna bli folk av dig och mig med. Finns inget värre än när de inom psykvården kör sitt "ja men barn förstår och tar åt sig mer än man tror". Tack så jävla mycket nu känns allt mycket bättre, blä. Kram till dig Bipolaren (ha,ha,ha)

    SvaraRadera
  2. Först vill jag bara säga att du är en fantastisk mamma och dina barn mår bara bra! Sen upplever jag att mina barn inte tagit någon skada av att jag var sjuk i början på 2000-talet, snarare har de lärt sig att vara empatiska och ta hänsyn, och det är egenskaper som ofta är en bristvara! Låt inte de där interventisterna lägga några som hels stenar, inte ens ett sandkorn på den skuldbörda du redan släpar på, och dessutom släpar du den utan att behöva det!

    SvaraRadera