Odramatiskt

Tja, det är väl med fjärde hunden ungefär som när man skaffar sitt femtielfte barn:
Inte så stor skillnad mot förut egentligen. Man lever ju liksom redan den sortens liv som man vill och måste.
Annat var det när jag släpade hem Fröken Freud. Kattmänniska som jag var på den tiden. Och utan att veta ett smack om hundar. Dessutom var det minst 30 grader kallt de två första månaderna. Och ja, hon är ju terrier så ville hon hellre kissa inne så gjorde hon det.
Och precis som jag skrek efter min första förlossning att jag aldrig mer skulle försöka pressa en vattenmelon genom ett ärtrör dundrade jag också på och sa med bestämdhet att jag aldrig skulle utsätta mig för en valp igen.
Nå. Jag har väl en onaturligt stor självplågargen kanske.
Eller så är det bara en släng av gör-om-gör-rätt, haha.
Jag är redan sårig och rispig på armar och händer. Lille Nestor har tuggat på både det ena och det andra och jag sitter på helspänn för att vara beredd med rengöringsmedel och hushållspapper.
Men han är ju bara för ljuuuuuuuuuuuvlig!
En liten kompakt bullterriervalp med stora älghundsöron och med en trubbig nos alldeles mittemellan sin mor och far.
Tuff och framåt. Han snodde vovvarnas allra största ben mitt framför ögonen på dem och pinnade sedan iväg för allt vad de krumma benen höll längs köksgolvet.
Freudan slår honom med tassen och försöker dra igång brottningsmatcher medan Ferry går runt i stora cirklar och småmorrar åt henne. Han verkar tycka att vi ska ta det lugnt med nytillskottet.
Den stolta fadern har varit rörande mjuk. Sniffat så försiktigt, så försiktigt. Vid första anblicken ser det säkert ut som att han har bästa sortens faderskänslor men jag tror att intresset beror på att Nestor luktar av sin mor. Ruffs stora kärlek.
Efter att ha hållit sig vaken sedan vi hämtade honom i eftermiddags har han nu somnat mitt i leken.
Sedan var det ju det här med att göra iordning en bur till natten...Men, eh...ja. Vi får väl se....

Kram, kram <3

En gång fick vi en kommentar av en förbipasserande att våra hundar inte passar ihop. Bah, det kan väl alla faktiskt se att de gör!

Det bådar gott för vårt framtida samarbete att han redan är en linslus ;)