Avslut

Frid och harmoni i Dårhuset.
Barnen och kompisar sköter sig själva med varsin godispåse efter en makalöst god middag.
Sallad med groddar och balsamvinäger, färskt bröd, cola/bubbelvatten, pommes från en sprillans ny fritös, rödvinssås och...
Kvällens icke helt okontroversiella huvudattraktion: hästfilé.

Ja hörrni...
Det var jobbigt på terapin idag.
Jag gillar ju som bekant inte avslut. Att skiljas från folk. Inte för att jag räknar min terapeut till skällskategorin folk. Vill jag bara säga.
Nejdå. Hon är bra. Riktigt bra.
Och jag grät. Och hon grät.
Två års bekantskap två gånger i veckan sätter visst sina spår även hos en luttrad psykoterapeut.
Det kändes som att jag förväntades sammanfatta våra sittningar idag.
Så jag tog i ända från tårna och använde mig av meningen jag hittade i indiandokumentären härom dagen:
Att det var viktigt att återknyta till historien för att ta sig till framtiden.
Vilket förstås är precis vad jag pysslat med. Rotat runt i min egen historia för att hitta en väg att ta mig ur det. En väg framåt.
Så gav jag terapeuten en symbolisk gåva. Ett höstlöv jag gjutit själv på min andra terapi. Den mer fysiska på Hälsans Trädgård.
Och sedan...
Tystnad. Ett tomrum. Ett hål. En lucka i mitt liv.
Vad förväntas jag fylla två halvdagar med framöver???
Grubbla och analysera ännu mer?
Nja, jag hoppas och tror ju att alla mina terapisittningar ska hjälpa mig att grubbla mindre.
Och i så fall får jag då ännu mer tid över.
Till vad?
Livet kanske...

Eller sitta hos polisen och förklara varför jag tryckt upp brösten i en 7-årings ansikte kanske.
La familia tyckte att jag skulle visa min tatuering för 6-åringens kompis vid middagen.
Vilket jag gjorde.
Och när han lite halväcklad utbrast Mäh, du visar ju bh:n!!! fanns det förstås bara en sak att göra.
Nämligen att dra ner tröjan och visa båda sidorna.
Han dog. Fast på ett bra sätt hoppas jag.
Äh, bröst! Vad är grejen med dem egentligen?
Strunt samma.

Fleda´ du sa, fleda´ de´ va´!
Fram med chipsen innan godiset hinner ta slut.
Och fram med vinet innan jag hinner ta slut.
Sedan kanske det blir lite Doobidoo.
Jag läste förresten att Lasse Kronér visst toppade nån lista över vilken kändis kvinnor helst ville gifta sig med. Eller om det var ligga med? Dejta kanske? Äh. Spela roll.
I en intervju var han hur som helst själaglad över resultatet och att han hade slagit självaste Persbrandt, bland andra.
Väl unt, säger jag. Inte för att jag vill varken det ena eller andra med honom men det skulle vara jättetrevligt att bjuda hem honom.