Och vet ni...

...Vad jag gjorde mer då?
Jo, jag ringde till min mor och läste upp inlägget där jag hade skrivit om rädslan för att bli så dålig att jag vill ta livet av mig.
Kanske hög tid att sluta skratta och låtsas som att man är som vanligt fast alla kan se att man inte är som vanligt.
Tänkte jag.
Efter en livstid av taskig barndom och ångest och efter tre års avochtillsjukskriving för depression och utbrändhet.
Och det är det kanske.
Inte helt lätt för en mor med skygglappar att hantera däremot. 
Men så får det vara.
Jag lever ju i min egen verklighet och det blir förstås heltokigt om jag sänder ut helt andra signaler till min familj.
Läget är som det är.
Liksom.
Och det kan ju hända att jag som bonus nån gång då hamnar i det där acceptansläget om jag slutar vara så himla glad och spirituell jämt.
Om jag tar ner energiskölden som låtsasskyddar mig.
Eller. Ja. Jag är ju förstås ganska käck och skämtsam som person.
Det måste jag får fortsätta att vara.
För att inte tappa bort mig själv helt och hållet.
Men man behöver inte vara det jämt.
Inte när man mår pest.
För det är ju bara...
Bisarrt.

I eftermiddag sov jag en stund.
Sedan har jag inte gjort ett jota.
Förutom att spreja 9-åringens hår neonrosa.
Jag känner mig tömd.
Slut som artist.
Men ändå ska jag upp på hästen imorgon.
För att rehabilitera mig.
Nej, inget haha. Dutti jag är.
Ironiskt dock.
Att man ska orka med terapi och sysselsättning när man inte orkar.
Men så långt har jag inte kommit med mig själv att klarar att protestera mot det.
Ääh, dit vill jag inte ens komma förstås.
Men ni fattar.

Och som OOOM det inte vore nog med synd om mig:
Så har jag dessutom jätteont i magen.
Kan förstås ha någonting att göra med morgonens käcka hälsofika på Hälsans Trädgård.
Guacamole med massor av rå vitlök är visserligen gott men inget för en svagmagad person som jag.
Nu försöker jag dricka bubbelvatten för att rapa.
Med den följden att jag inte alls rapar utan får ännu mer ont i magen.
Intressant va?
Ja, jag menar det.
Stackars mig.
Jag har även en helrosa hand efter hårsprejningen.
Inte kul, inte kul.