Vad månne bliva?

Hur många har en 6-åring med lila finbyxor, rödrutig skjorta, grå väst och svart kavaj,
som med vattenkammat och sprejat hår, och med rosa och lila naglar,
som avnjuter en fin selektion av spröda kex och en lyxig vitlöksost till frukost?
Haha. Gullungen.
Pimp my måndag borde få större genomslag.
Men kanske går jag all in också.
Jag råkade nämligen somna med knut uppe på huvudet.
Som jag dessutom virade ihop när håret var blött.
Nu ser det ut som att jag permanentat mig.
Lite storskjorta och skipants på det så är 80-talslooken komplett.

Hälsans Trädgård idag.
Tyvärr utan kära E som fått ondare i sin frakturerade rygg.
Annars skulle jag hämta henne och köra med nedfällt passagerarsäte så försiktigt, försiktigt.
Ah, jag saknar henne.
Och enligt horoskopet får den här Kräftan inte umgåsa med någon för mycket idag. För att inte uppfattas som påträngande.
Så jag får väl jobba ensam i det tysta i den hösttrötta vattensjuka trädgården.

I övrigt så hoppas jag på en bättre vecka.
Men vi får se.
Det är inte direkt mindre inbokat den här veckan.
Inte minst kastrering av mina hanhundar. Bara kemisk dock. För jag vill inte att nån ska skära i dem. Jag hoppas att det funkar. Jag har hört lite både och om metoden.
Dessutom startar familjen Annorlundas kontroversiella simskola på fredag. Badhus skyr jag annars som pesten. Det är nämligen urjobbigt. Både fysiskt och psykiskt med allt ekande och alla skrik.
Men när herr B tar föräldraledigt gäller det att passa på.

Jo.
Vi hade filmmaraton igår.
Jag får väl skylla på vädret eller det manliga övertaget i la familia, för det blev The Expendables II följt av senaste Johan Falk. Inte mina tekoppar, om man säger så.
Fast The Expendables var helt okej en tråkig söndagsförkväll.
Helt genitaliskt* att sätta ihop en rollista bestående av alla som någonsin haft en huvudroll i en (b-)actionfilm.
Eller vad sägs om: Stallone, Van Damme, Dolph, Jason Statham, Bruce Willis och inte minst Arnold. Till och med Jet Li och Chuck Norris dök upp i mindre roller.
Och så körde de varandras kända repliker med glimten i ögat.
Jippee-Ki-Yey.
I´ll be back.
Drev med Rambo och godkände att de själva hörde hemma på ett museum.
Lite kul faktiskt.
Och helt otippat dök dessutom svenska Amanda Ooms upp i en pytteliten roll.
Johan Falk har aldrig varit min favorit. Jag har jättesvårt för Jacob Eklund. Men när han överglänstes av Joel Kinnaman blev filmen okej.
Hur som helst styrde jag upp senkvällen med lite Kunskapskanalen. Så jag somnade i balans(!).

*Genitaliskt är ett uttryck som myntats av en gammal kompis till mig. Hon trodde helt enkelt att det hette så. Och kanske har hon nu glömt alltihop, men vi använder uttrycket hela tiden.