Vanliga dagar

En outsinlig källa till nya inlägg.
Vanliga dagar är ungefär lika roliga ord som normal, hehe.
Nä, det finns ju som bekant inte så många vanliga dagar här i Dårhuset.
Eller så är helt enkelt alla dagar det.
Vad vet jag.
För någon vecka sedan mådde jag så dåligt att herr B fick gömma mina starka mediciner.
Och jag avbokade i princip allt på min agenda.
Gömde mig.
Men hade bestämt, bestämt, bestämt mig för att släpa mig till flygplatsen och Estocholmo om det så skulle bli med den vita tröjan med långa ärmar på.
Så här i efterhand kan jag erkänna att jag hade Sobril innanför västen när jag åkte, och antagligen var det därför jag somnade i bilen på väg till flyget (nej, det var inte jag som körde). Kanske var det också därför jag tog allt med jämnmod när jag hittade vilse på Arlanda.
Men så träffade jag Thomas Fogdö och hälsade glatt (av nån anledning)...
Och så ryckte jag upp mig.
Haha.
Nämen, trippen var precis vad jag behövde.
Först kändes det knäppt att liksom ingå i en annan familjs vardagsliv men när jag insåg att sjutusen kilo med ångest och ansvarskänsla hade lyfts från mina axlar insåg jag att det inte var så dumt.
Att titta på vardagen utifrån medan man semestrar, menar jag.
Men vanliga dagar kan man knappast kalla det.
Och absolut inte den dagen jag tatuerade mig. En stor svart flamingo över hela bröstet var väl kanske inte grundtanken. Men som vanligt efter noggrann planering viker jag av i sista stund ifall jag kommer på nåt roligare. Nu tittar den jäkeln upp över halslinningen vilken tröja jag än har. Oops!
Jag kan inte påstå att livet flöt på med vanliga dagar i Dårhuset när jag var borta heller.
För plötsligt ringde herr B och hade gått med på att söta E (Ruffs gamla husse) och 15-åringen skulle dela på en ny jakthund som skulle bo hos oss. Herr B? Djurmotståndaren? Snacka om att det var dags för löken att blomma.
Jag sa ingenting. Antagligen är Dårhuset inget riktigt Dårhus med så få husdjur som vi har just nu.
Och eftersom 15-åringen redan håller på att skaffa sig jaktlicens och dessutom sticker iväg på fyrhjuling med E (i 70-årsåldern) på flaket för att spana in jaktmarker och pyssla(!) i skogen så låter väl en jakthund nästan vettigt till och med.
En vanlig dag...
...Åker man till Hufvudstaden mitt i värsta depressionen.
...Tatuerar man sig.
...Skaffar man hund.
Tja, varför inte?