Ich Derbe

Ja.
Jag var ju "ledig" idag.
För er som läste morgonens inlägg var det dessutom ingen bra dag.
Men eftersom jag har terapi och Hälsans imorgon och kastrering och badHUset på fredag tänkte jag att det var lika bra att än en gång haka på mamma och åka till stan.
För att köpa helgsnacks och för att hitta en fin present till min Stockholmsvän.
Kravlöst.
Och ganska rehabiliterande.
Ända tills mamma ville åka till sportaffären som hade total utförsäljning.
75% på ALLT.
Och jag var i himlen och i helvetet på samma gång.
Med gråten i halsen ringde jag herr B och lade över eventuella slalomgrejsinköp på honom.
Men i övrigt...
Ja, herregud - vad gör man när man är omringad av praktiska kläder och sportgrejor till hela familjen?
Sa jag 75%?
Först när jag kom till kassan och plockade upp grejerna såg jag vad jag hade köpt.
Nödvändigt? Ja, självklart.
Rätt storlek? Nja, men fördelen med fem grabbar är att grejerna alltid kan funka på nån av dem. Förutom ena cykelhjälmen. Det känns lite surt. Jag köpte två coola hjälmar i storlek S/M. 9-åringen och 6-åringen har lika stora huvuden men 9-åringen kunde inte ha dem. 4-åringen kommer att jubla, men han behöver ju inte två stycken.
Nå. En enda fadäs är väl inte hela världen.
Jag fick skitmycket för pengarna.
Visst sa jag att det var 75%?
Jeans, täckbyxor, joggingbrallor, fyra par crocs, två par converse, sport-bh, adidashuvtröja, mm, mm.
Alltihop blev ynka 1500 spänn.
Om vi talar om kostnaden i pengar alltså.
Kostnaden för mig blev oändligt mycket större.
Dels bröt jag ihop (nej, jag överdriver inte) redan där, och dels började jag gråta hemma när jag skulle packa upp. Nu skiter jag i att packa upp. För jag orkar inte. Jag är slutare än slutast.
Lika bra att låta bli att packa upp allt annat också.
För jag har en känsla av att precis allt blev knasigt när det gäller mat, snask och tandkräm också.
Det är förresten litiumets fel.
För hade jag varit manisk hade en sån här dag inte varit några problem.
Mani trumfar nämligen över utbrändhet.
Ha ha ha.
Tack och godnatt.