Kaffe och morgontidning

Kan en bild verkligen vara en parafras?
Kan en hyllad film verkligen vara flerfaldigt risbelönad?
Kan man verkligen vänta flera dagar med att skriva om stora översvämningar?
Kan man verkligen ha en helsida om en kvinna som äger en skyltdocka?

Äh, man kanske inte ska fördjupa sig i morgontidningen förresten.
Och jo:
Visst kan en bild vara en parafras. Ett av mina favoritord. Betyder nog kort och gott omskrivning. Att man gör om något välkänt. I vilken form det än må vara. Men jag tyckte det såg roligt ut.
En hyllad risbelönad film såg också kul ut. Man får passa sig för att tappa bokstäver på fel ställen.
Varför de stora översvämningarna inte var huvudnyheten igår förstår jag däremot inte.
Inte heller reportageserien om helt meningslösa saker.
Inte ens när jag försöker hålla mig till horoskopet känns det som det stämmer. Jag har visst varit vidlyftig med pengar och dragit på mig onödiga utgifter. Moi? Knappast. Ja, det skulle väl vara studielånen då. Ha ha ha (hårt skratt). Eller kanske den lilla rosa kalendern jag kröp till korset och köpte på nedsatt pris igår för att få ordning på mitt liv. Men döm om min förvåning när den visade sig vara helt blank. Inte mycket till hjälp där inte.

Terapi och fotokurs idag.
Och inte minst 15-åringens sedvanliga tisdagsmatlagning.
Skinkstek med sambal oelek och klyftpotatis.
Jo, jag tackar jag.
Igår åt vi fredagstacos. Familjen Annorlunda och hälften av bygdens ungdomar.
Inte behöver man fastna i blodpuddingsträsket bara för att det är vardag.

Och apropå ingenting,
Så slog det mig igår att jag åker till Stockholm nästa vecka.
Det slår mig med ojämna mellanrum men så hårt som igår brukar det inte vara.
Uj, uj, uj.
Jag kanske borde skriva in det i rosa kalendern.