Tja, så skulle väl hälften av mina inlägg kunna heta i och för sig.
Men idag är det klockrent.
15-åringen som fick ett sommarrum i ett av uthusen meddelade helt chockartat för ett tag sedan att han aldrig mer tänker flytta in.
Så hans rum paxades av 12-åringen.
Vars gamla rum i sin tur paxades av 6-åringen.
Vilket förstås medförde en rockad av stora mått.
Nej, inte medförde - medför.
Fortfarande.
Until the end of time.
Garderober och kläder hit och dit.
Möbler hit och dit.
Och helt plötsligt en övertrött bullmamma som viker handdukar på köksgolvet.
Det är lustigt det där med utrymme.
I många år har vi kämpat för att vår växande barnaskara och diverse fosterbarn ska ha egna rum.
Och när vi äntligen kommer dit börjar behoven krympa och vi får rum över.
Hur som helst har vi i alla fall tömt det sunkiga akvariet på 15-åringens fd rum.
De stackars firrarna som ingen brydde sig om fick istället flytta till en skål i köket.
(Nej, jag kan inte förmå mig till att spola ner levande varelser).
Vi har rensat ut diverse bråte, satt upp hyllor, renbäddat och sorterat garderobsinnehåll.
Nu ser det givetvis ut som om det dragit fram en tornado här.
Det är svårt att möblera om.
Till exempel fick jag precis som jag ville ett fint skåp i vardagsrummet...
Men det är för högt för att palmen och lampan som stod där tidigare ska rymmas.
Så nu bär jag omkring en massa hemlösa grejer som för en stund sedan hade sin givna plats.
Kanske slutar alltihop med att vi flyttar tillbaka allt som det var.
Om vi nu kan tvinga tillbaka 15-åringen förstås.
Det vore balsam för mammahjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar