Hal-le-lu-ja!

Efter många om och men fick jag till slut upp bilen.
Antagligen var den utmattad av mina svordomar.
Väldigt spak blev den i alla fall, och visade sig från sin bästa sida när jag sent omsider drog till stan.
Höll till och med rutorna både frost- och imfria.
Ja, det är tur att den här skorrande rackaren drar så lite bensin, säger jag bara.
Annars hade den legat pyrt till.
Jag har aldrig gillat den här plåtlådan.
Men efter min bilolycka och en totalkvaddad väldigt trevlig Opel hade vi akut kris på bilfronten.
När man bor ute på vischan och båda behöver bilen i jobbet får man snabbt köpa första bästa.
Vi hade det inte så fett på den tiden (heller) och blev därför tvungna att tömma hela sparkontot för att köpa Toyotan.
I och för sig visade den sig vara en rätt god investering, med tanke på att det enda ingreppet vi (ha ha) har gjort är att byta till en bättre begagnad motor.
Men trevlig har den aldrig varit. Man sitter liksom nere på asfalten när man kör. Och så skramlar och skränar den. Fläkten blåser in allt möjligt skräp och det är knappt att man rymmer tre små barnstjärtar i baksätet.
Nå.
Kanske slipper jag den snart.
Herr B går och väntar på att en kompis ska byta bil och tänker då köpa hans gamla.

Anyhow,
Så drog jag till stan för att hämta medicin (check!), köpa ketchup (check!) och potatis (check!).
Men det var en sån där dag det även slank med lite annat. Mycket annat. Typ allt i alla butiker.
Nyttoprylar indeed.
Eller vad sägs om en halloweenkostym till 9-åringen för ynka 49 kr? Tre par vampyrtänder var förstås också ett måste. Och en ny fritös. Boketiketter med ugglor på.
Dessutom...
Hade Kapp Ahl (de jeflarna) halva reapriset på allt. Jag köpte en tunika jag sneglat på tidigare. För 50 spänn! Resten av inköpen motiverade jag med att det var julklappar till barnen. Bland annat vita jeans till 6-åringen för 37.50. Han kommer att bli överlycklig.
Tokrea på systemet också. Och det måste ha varit därför det slank med både rödvin och en lyxöl till herr B - plus en flaska vitt. Av nån anledning jag inte vet.

Herr B säger jämt att jag inte är romantisk. Och jag kämpar med att hävda motsatsen. Är det inte romantik i luften när man med ketchup under ena armen och en potatissäck under den andra tänker på sin man och köper en flaska av hans favoritöl så vet jag inte vad. Nu står den på kylning och har dessutom blivit dekorerad med ett vackert plåthjärta jag köpte i en närbutik i Åkersberga.

Men nu har jag gjort mitt.
På nåt märkligt sätt lyckas jag alltid göra mina dagar så stressiga.
Helt i onödan.
Jag har blandat en smet till en pannkaka, så ingen lär ju svälta ihjäl om jag mot förmodan skulle bejaka min sjukdom och gå och lägga mig i fosterställning och hacka tänder i några timmar.