Snopphår

Att bo bara med halvfigurer av det manliga könet kan vara lite enkelspårigt.
Som kvinna är det svårt att förstå fixeringen vid det egna könsorganet.
Igår på Willys viftade lilleman med en jättelång rättika och skrek så att alla hörde:
- Kolla vilken bautasnopp jag har!
Massor med folk. Men ingen höjde på ögonbrynen förstås.
Jag menar,
Tänk om lille Ivar istället hade hetat Ines, hållit en fryst pizza mot de nedre regionerna och vrålat
- Oh yeah! Jag har världens största snippa!
Nä. Inte okej.
Dagens samtalsämne är tydligen könshår.
Frisyrer...färg...vem som har mest/minst...you name it.
Könshår på 12-åriga pojkar, 15-åriga halvmän och nästan 40-åriga pappor alltså.
Min egen behåring verkar inte intressera nån.
Och tur är väl det, hehe.

I övrigt är det rätt tyst här.
4-åringen har sprejat håret rosa och åkt iväg på roligheter med bästa kompisen och kommer inte hem förrän ikväll.
Den loja 9-åringen överraskade alla genom att pysa iväg till sin bästis redan i morse.
Och 6-åringen - tillika den största källan till hög ljudnivå och bråk - är på kalas.
12-åringen åker snart bort och tänker sova i grannbyn. Men för tillfället är han och hans far och återvinner mina noggrant källsorterade sopor (jag säger mina för att det bara är jag som bryr mig om sånt i det här huset).
Och min äldsta son ligger och slickar sina sår ute i bunkern efter omkullkörningen med moppen i snön när 6-åringen propsade på att få åka ståndsmässigt till kalaset.

Billigt och bra till middag då. För jag tänkte att vi skulle äta hämtpizza. En latmanslyx som annars kostar skjortan när man är en stor familj.
Vi har fått en ny meny från pizzan här i byn direkt i brevlådan. Jag är lite sugen på kebabpizzan som förutom de vanliga ingredienserna även påstås innehålla kärlek. Dessutom är det sänkt pris över helgen. Ett smart drag om man vill konkurrera med den populärare pizzerian i grannbyn.

Jag städar skåp och lådor idag. En sån där mani-tvångs-fixerings-grej jag har, ni vet. Fast inte idag. Idag gör jag det på det normala sättet. För att det behövs. Helt enkelt. Bland annat har jag grejat i mitt stora present- och pysselskåp. Sorterat alla mina klistermärken och lagt i mappar och plockat fram såna där fina gå-borts-grejer som passar till jul. Dessutom har jag samlat ihop alla julklappar och gömt på ett säkert ställe. Jag har känt att jag varit så sen i år, men trots allt har jag tydligen lyckats få ihop över två kassar fulla.
Å, jag har världens roligaste grej till mammas sambo! Han har varit så avundsjuk på en kapsylöppnare vi har fått från en kompis som jobbar på Lakkapää (bygghandel). När man öppnar så låter först ett klick, sedan hör man nåt som rinner och så slutar det med att en jätteläskig röst nästan hofullt väser Laaaakkkaaapäää-äää-ääää. Det är en sån där reklampryl som inte går att köpa. Men nu har vi fått tag på en. Till den ska han få en hel läskback full med favoriten Grape Tonic så kan han öppna flaskor hela julhelgen. Roli ja ä.

Ah. På ´t igen då. Eller näh. Kom just på att jag sitter med en penna i högsta hugg. Var visst på väg till vardagsrummet för att lösa korsord. Nån måtta får det ju vara.