Giltig eller ogiltig frånvaro?

Ja, inte vet jag.
Jag ställde i alla fall in dagens rehabilitering.
För att jag är i dålig form efter en jobbig helg.
Men kanske också för att jag i hemlighet är lite blasé.
Jag menar...
En sån här rehabilitering blir man inte friskare av.
Däremot funkar den/man förstås bättre om man blivit lite friskare.
Och funkar den tillräckligt bra så har man blivit för frisk för den.
Vilket jag naturligtvis strävar efter i allt jag gör.
Men idag är jag inte där.
Och tre timmars valfria aktiviteter bland betong och stål skulle inte heller ändra på det.
Tuvär. Om det är ogiltiga eller giltiga skäl vet jag inte.
Men jag försökte ta sovmorgon istället. Vilket i och för sig var lönlöst när jag enligt militärisk tortyr blev väckt varannan minut av 9-åringens frågor om hur man steker ägg och bacon.
Ääh...
Kanske är inte Hälsans Trädgård the place to be för mig.
Jag har full förståelse för att det kan finnas folk där som behöver struktur, uppmuntran och ett socialt sammanhang. Som har varit borta från arbetslivet och en hel massa andra liv länge.
Men jag gör inte det.
Egentligen har jag redan allt det där. Delvis för att jag aldrig har förmått mig till att släppa taget, men också delvis för att jag lever ett vanligt familjeliv med all struktur och de sociala kontakter det innebär. Med svängdörrar på Dårhuset inte minst.

Nä. Jag behöver minsann orka mer. Få bukt med min depression. Bli av med min ångest. Och ge fan i att grubbla så mycket.
Var lär man sig sånt?

Höstlov i alla fall.
För halva familjen.
Jag blev lite snopen när jag under helgen insåg att man inte kan ta för givet att en gymnasielärare får lov bara för att hans elever har det.
Herr B har visst bråda dagar hela den här veckan utom fredag. Men då blir han å andra sidan dubbelledig, eftersom han ändå är föräldraledig då.
4-åringen är på dagis och 6-åringen är på fritids.
Och de tre andra sköter sig själva och vill säkert inte ens umgås med sin gamla mor.
Så mycket för det lovet alltså.

Nä, om man skulle tända i kakelugnen och grilla sig en korv i kontemplation och ensamhet kanske.