Blä

Ja. Jag är här igen.
Har liksom ingen annan att prata med.
När jag nu helt utan skyddsnät har bestämt mig för tricket att bara vara hemma.
Gräsklippningen gick och självdog när jag tydligen retade upp galen-grannen så han öppnade fönstren och spelade Pärleporten på högsta volym.
Nu går jag i vanlig ordning och funderar på om jag borde städa innan psyk-tanterna kommer. Brottas med mig själv. För man behöver inte städa innan det kommer nån. Man kanske inte ens borde städa när man är utbränd. Men Nettan städar ändå, ser ni. Och det är där konflikten med mig själv kommer in. Hittills har jag låtit bli, men vi får se - det är ändock 90 minuter kvar innan de kommer.
Till omvärldens (storhetsvansinne? Moi?) glädje har jag faktiskt gjort ingenting idag. En ynka omgång i tvättmaskinen och en liten repa med gräsklipparen bara. Dessutom låg jag till 8.30. Klev upp bara för att skjutsa 15-åringen till friluftsdag. Meningslöst egentligen, eftersom han har sina frakturer i foten och inte kan vara med. Men dock.


Men det här med livsdrömmar och mål hörrni....
Jag vill ju så ofta bort. Bort från mig själv. Men till vad?
Det är förstås skitsvåra funderingar.
Särskilt som man är välsignad med en högre kapacitet än de flesta och skulle kunna ta sig vart man man vill.
Om man ville. Om man visste vad man ville.
Det här med att hjälpa andra är nåt som alltid har drivit mig. Men eftersom jag fortfarande inte har klurat ut varför får det stå åt sidan för nu.
Hjälpa sig själv då? Eh, inte lika.....uppfyllande. Dessutom är jag jävligt svårhjälpt.
Ligger steget före terapeuter och dylikt  -men alltid, alltid steget efter mig själv.
Tyck inte synd om mig för då dör jag.
Tyck inte om mig för då dör jag.
Tyck inte illa om mig för då dör jag också.
Omvärlden kan jag inte få nån hjälp av. Det har JAG sett till.
Och mig själv får jag ingen hjälp av heller. Det har min uppväxt sett till.
Så hamnar man i ett vacuum där ingenting finns.
Och det mår man ju inte bättre av direkt.
Det är förstås den dagen man inte reser BORT från - utan TILL något man kan hitta rätt.
Säger de kloka. Eller klyschorna - svårt att avgöra ;)
Förresten orkar jag inte resa nånstans alls, så det kan väl kvitta.
Jag ville bara säga....
Att jag inte mår bra.
Och att min granne rubbar mina cirklar. Eller mina ovaler. Åttor. Bollar av knycklat skrot.