Oväntat besök

Som ni vet har jag lite svårt för oväntat besök.
Och det har ingenting att göra med att jag gått i väggen.
Utan det beror helt enkelt på att oväntade besök har en tendens att dyka upp vid oönskade tillfällen.
Till exempel när man i värsta Hitlerstil har kommenderat ungarna att sanera övervåningen samtidigt som man själv har sprungit ner och upp för trappan med deras äckliga smutstvätt, ihopklibbad disk och bistått med diverse rengöringsmedel.
Och när hela nedervåningen därför blivit belamrad med allsköns bråte och osorterat avfall.
Och när man just vräkt ut hela torktumlaren bara för att fylla på den igen och pulat in och satt igång en ny omgång tvätt.
Precis då. När man ligger svettig och dan under tvättberget, opåklädd och med håret på ända efter en vansinnig förmiddag. Precis DÅ har det en tendens att komma oväntat besök.
Så ock idag.
Herr B:s söta avgångselever dök plötsligt upp med en gigantisk smörgåstårta av den lyxigaste sorten. Gulligt och rörande och jag fick tårar i ögonen. Eller om det var svett. Nåja. Jag övervägde att stanna kvar i badrummet. Om det inte hade varit för att dörren var öppen och en av dem kom in och hittade mig kanske jag hade kommit undan med det.
Inte tror jag de brydde sig om en tant med knasiga kläder (första bästa ur tvätthögen), med stort frissigt hår och knallröda kinder med tillhörande svettpärlor på näsan.
Inte tror jag heller att de registerade all kartong och plast som var osorterad.
Eller att det låg en hel sandlåda i farstun.
Osv, osv, osv.
Nä, mitt obehag kommer inifrån.
Och bara därför måste jag städa vidare för att få ro.
För att visa för mig själv att det inte alltid ser ut som hejkomochhjälpmig här i Dårhuset.
Och så behöver jag en dusch.
Om jag vågar.
För det kan man ju ge sig den på att det kommer nytt oväntat besök precis när man tvålat in sig.