Vilket inte är det lättaste när både ungar och hundar ignorerar mina planer.
Men jag måste ha nickat till när herr B tog småtrollen till dagis och det blev tyst här hemma.
Uppskattningsvis fick jag ca tio minuters tupplur...
Sedan kom 12-åringen in och ville ha skjuts till skolan. Cykeln hade han lämnat på skolgården i förrgår när han tog bussen till flickvännen i stan.
Men åååååå så motigt när man just har somnat!
- Kan du inte ta en annan cykel och så åker jag och hämtar den idag när jag vaknat till?
- VADDÅ FÖR CYKEL??? Det finns ingen annan cykel!!!
- Nej, för vi har väl bara 25 cyklar. Klart att ingen av dem duger åt dig. Trött OCH otrevlig. Bra start på dagen liksom. Jag skärpte till mig. Jaja, jag kliver väl upp då. Vad är klockan?
- Tjugo i åtta. Skynda dig!
Det var det sista jag hörde från honom. När jag mödosamt hade masat mig upp en minut senare var både 12-åringen och 8-åringen försvunna. Nu har jag ropat mig hes efter dem. Helt klart hittade han en cykel som dög trots allt.
Men inte kunde jag somna om efter det.
Dessutom fick jag för mig att jag hade en telefonläkartid nu på morgonen angående 3-åringens astma. Så jag klädde mig (nåja) och letade reda på tiden. Men döm om min förvåning när det samtalet skulle ha ägt rum i tisdags. Skumt, för då var jag både hemma och vaken. Inte vet jag var barnläkaren tagit vägen, men jag är lika glad att slippa. För kvinnan utan minne är det svårt att svara på när-var-hur-frågor.
Nä, hörrni. Jag förtog mig nog igår. Städade, tvättade, fick oväntat besök, tvättade håret och provade små klänningar. Kanske jag bara ska hasa omkring i min ensamhet hela dagen idag? Sätta igång ett långkok bara för att få känna att jag gör nån nytta och sedan ingenting mer? Jo, så får det bli! Jag har ju en tuff dag imorgon igen. Först Hälsans Trädgård och sedan bisarrt nog ett cirkusbesök på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar