Negativa Nettan

Så åkte vi till herr B:s jobb för att försöka baxa in ett överblivet skrivbord i Taikonbussen.
Men den klumpiga hörnmodellen visade sig vara alltför bred så vi fick ge upp planerna.
På väg ut uppenbarade sig då ett långsmalt skrivbord som förmodligen var på väg till soptippen.
Efter mycket bök och stök fick vi in det i alla fall. Trots att vi inte plockat ut några säten.
Sedan hamnade vi på Hälsans Trädgård där jag skulle hämta en överbliven tjock-tv som 12-åringen ville ha.
Det besöket slutade med att vi åkte tillbaka till herr B:s jobb och lämnade skrotskrivbordet och istället packade in dagens tredje överblivna skrivbord (som stod i samma rum som tv:n).
Ja, precis en sån dag har det varit.
Och jag tvärdog förstås nånstans mellan första och andra skrivbordet. Med tusen saker kvar på måstelistan.
Gratis är gott och allt det där - men särskilt snabbgjort är det inte.
Alla barnen utom 3-åringen var på vift så det kändes som en enkel match att bara ha lillebror med sig och göra alla dessa ärenden. Ha ha ha!, säger jag om det i efterhand. Och inte hahaha som i hur kul som helst, utan ett hårt och uppgivet ha ha ha. Han var på sitt allra sämsta humör och pillade i ALLT på VARENDA hylla i VARENDA butik. Levde rövare och slängde ner helt galna saker i korgen.
Till slut hade jag ingen aning om varför vi åkte till stan till att börja med. För det där med skrivborden hittade vi på efterhand.
Just det - medicin var det ja! Jag som hade tyckt att det var smidigt att ringa teamsekreteraren för att få mitt litium blev lite snopen när jag på nåder fick ut EN ynka förpackning på apoteket. Och dessutom med förbehållet att jag SNARAST skulle OBS!OBS!OBS! lämna nya blodprover. Klåpare. Jag har ju just släppt ifrån mig hur många rör blod som helst. Och varför kan det inte ständigt ligga inne recept på medicinen jag knaprar en hel näve full av varje dag? Hoppas bara att jag blir riktigt bärsärk-manisk nu och bryter ihop, så ska de få se vad de ställt till med. Bah.
Ja, sedan slank det med en ventil för flera hundra kronor, en borr för att såga in ventilen för minst lika många hundra kronor, en taklampa, en dataswitch och några datorkablar, en myggdörr, en säng och eh? Ja. Säkert en massa mer. Men jag stängde av räknaren. Den som skulle ticka så långsamt och beskedligt när ett litet uthus skulle bli enkelt tonårsrum. Men POFF! så har vi visst inte råd att åka på semester längre. Bye Bye Barcelona och Shalom Sorsele med övernattning i fiskekoja. Nej, jag skojar bara. Jag åker faktiskt hellre till fjälls. Men blir jag nödd och tvungen är det inte lika roligt. Förresten är jag en stark förespråkare av både och i alla valsammanhang.
Nå. Det fanns bara en sak att göra i detta ekonomiska kaos: nämligen att gå all in och köpa hämtpizza till middag.
Efter det körde jag ut la familia och bäddade ner mig och såg ett avsnitt med min danska bondefavorit. Han är aldrig stressad. Är barnsligt förtjust i allt han gör. Fångar dagen. Verkar aldrig heller ha pengar som rinner genom fingrarna, för den delen. Nä, nu tycker jag förresten inte om honom längre.
All tv är ju dålig, nu när jag tänker efter. Plus skyldig mig ett glas vin. Av nån bisarr anledning halkade vi in på Morden i Midsomer igår kväll. Det var så överspelat och förutsägbart att jag lade mig för att sova istället. Och herr B hällde visst ut mitt väldekanterade vinglas i vasken i samma veva som den väntade mördaren avslöjades.
Och nu när jag ändå klagar på ALLT måste jag tillägga att det stinker snus i hela huset. Jepp, herr B är i full gång med sin snusbakning igen. Och jag lär inte kunna använda ugnen till nåt vettigt på flera veckor. Nå. Hämtpizza funkar väl också. Om man har råd.