Friidrott i mitt hjärta

Det fanns en tid då jag hoppade länghopp längre än både tjejerna och killarna i klassen.
Det fanns också en tid då jag som vuxen var friidrottstränare.
Ovanstående är inte bara en sammanfattning av min friidrottskarriär - utan dessutom hela min friidrottskarriär.
Bortsett från,
att jag slaviskt har följt varenda tävling på tv i många, många år.
Världens mesta och bästa godispåse av idrottsprestationer.
Det har pratats mycket om att den svenska friidrotten lagt sig i dvala de senaste åren.
Alla stjärnor vi hade har antingen lagt av eller är skadade.
Dagens intervju med Susanna Kallur - där hon berättade att hon måste opereras och blir borta ännu längre - kändes deprimerande.
Kvällens höjdpunkt i EM-sändningarna var finalen på 400 meter där Moa Hjelmer hade chans att springa på en tid som skulle ge henne en OS-plats.
Så tog hon i från tårna och sprang fortare än ALLA andra!
Helt otippat.
EM-guld till Hjelmer och Sverige.
Och till mig som satt och stortjöt i tv-soffan.