Vamos a la playa

Vet ni, det litar på att underhålla resten av la familia.
För att inte säga att planera överhuvudtaget.
Min vision är i vanlig ordning att maximera detta sommarlov.
Som en del av den planen åt vi glass ute. Och så föreslog jag ett premiärdopp i havet.
Något som förstås måste fördelas runt måsten som rehabilitering och byggande av sommarrum.
Vilket kräver en del. Inte minst av matmor.
Men jag fick ihop dagen.
Har till och med hunnit klippa lite gräs och rensa ogräs.
Nu ikväll har min moppeklubb varit här. Mycket moppesnack och många skrattanfall blev det. Men det känns som om jag måste träna lite för att våga sticka ut på deras långturer, haha. Fast jag känner mig taggad. En ny hobby är nog precis vad jag behöver. Idag försökte vi värva 15-åringen och hans kompisar till klubben. Men det var tvärnit. Tror jag. Åtminstone tolkade jag hans hånskratt så. Ja, plus att han fnös nåt om medelålders.
Anyhow.
Havet var varmare än beräknat. I pölen innanför sandvallen, vill säga. Nestor var lite skeptisk till allt det där blöta men doppade sig i alla fall innan han strösslade in sig i sand. 3-åringen och 6-åringen hade som vanligt inga problem med bortdomnade kroppsdelar och låg i länge och väl. Fördelen med att åka och bada i havet redan i juni - och dessutom på kvällskvisten - är att man får värsta längsta sandstranden för sig själv.
Om jag badade? Eh, knappast. Jag bidar min tid tills badtunnan håller 40 grader på midsommarafton.
I skrivande stund är det nästan 20 grader varmt och strålande sol.
En fin sommardag är till ända.

Herr B och en något motsträvig valp.

Småtrollen i full frihet.

3-åringen i "dykartagen".

Obestående avtryck av en 6-åring som annars alltid ger ett bestående intryck.

"- Titta - ett ufo!"

Nä, han tog inte med sig hela stranden hem. Bara halva.

Åsså jag. Som hade glömt(!) baddräkten.