För mycket

Skallen har havererat. Magen har kraschat.
Jag har suttit rätt upp och ned på en stol hela morgonen utan att komma mig för.
Egentligen har jag terapi idag.
Egentligen har jag en lunchdejt på Hälsans.
Egentligen skulle jag också på lab och agera nåldyna. "Under maj månad", vet ni.
Allt det, i kombination med att jag ska skjutsa herr B på fest, hämta 12-åringen hos flickvännen och visst har lovat 8-åringen en lyxkväll blev lite mycket.
Gårdagens jobbmöte och kalasande hela eftermiddagen och halva kvällen tog knäcken på mig.
Jag har drömt helt bisarra drömmar.
Varvat med att ligga vaken. I 3-åringens säng, för det var för fullt i min egen.
Inget gott kommer ur att ligga vaken i ett rosa barnrum i flera timmar.
Och nu tycker jag synd om mig själv.
Inget gott kommer ur det heller.
Om man skulle ta och öka antideppdosen kanske?
Nej just det - då blir jag ju manisk!
Om man skulle ta ett intensivdropp mot både ångest och depp kanske?
Nej just det - då får jag ju en allvarlig allergisk reaktion.
Om man skulle återgå till förra antidepppillret då?
Nej just det - det hjälpte ju inte. Plus att jag gick upp 15 kilo.
Om man skulle prova nån annan sort?
Nej just det - jag har ju redan provat löjligt många.
Om man skulle....
Äh.
Carpe Diem, liksom.