Fårfiol

Om jag gjorde mitt livs godaste kalops senast det begav sig så blev det inte sämre middag idag:

Nämligen mitt livs godaste lax.

Jag åt så jag sprack. Bildligen alltså. För bokstavligen är jag tydligen hur töjbar som helst.

Orkar man inte mycket annat känns det ändå bra att veta att jag fortfarande kan laga mat, helt utan skyddsnät. Tråkig talang men väldigt användbar.

Annars försökte jag skaffa mig en ny talang i en dröm i natt. Jag skulle nämligen lära mig att spela fiol. I drömmen var det stressigt som vanligt och jag hade därför anlitat någon slags ambulerande musikskola. Lektionerna hölls smidigt nog i skuffen på vår gamla Taikonbuss. Problemet var bara att min lärare var L från Hälsans, och han kunde inte heller spela fiol. Så det lät förjäkligt. Utanför bussen hoppade min gamla kollega G omkring och slog på bilrutorna och skrattade åt mina försök. Inte förrän ett par timmar efter jag hade vaknat blev jag irriterad... Jag menar, G kan ju faktiskt spela fiol. Att han inte kom in och hjälpte mig då?

Det var en helknäpp samling människor med i samma dröm. Bussen stod parkerad utanför lägenheten där min bästa kompis M från tonårstiden bodde. Och helt plötsligt satt jag med fiolen i hans gröna soffa (plockad ur ett soprum) och vi delade på den där allra första flaskan Riojavin i mitt liv. På ett sätt var jag nog tillbaka till 17-18 år då men å andra sidan var alla ungarna i full färd med att demolera resten av lägenheten.

Nå. Det där var nog en sån där dröm som inte betyder nåt.

Inte annat än att jag önskar på riktigt att jag var musikalisk. Eller ja. Sjunga kan jag ju. Fast inte bra. Och noter kan jag. Fast inte spela nåt instrument efter dem. Eller jo, blockflöjt kan jag spela. Riktigt bra också. Fast det vill väl ingen jäkel höra.

Hm. Fiolplanerna kanske inte var så dumma ändå.

Förutom att jag inte tål höga ljud...att jag har tinnitus...att jag är stresskänslig....att jag inte har nånstans att öva...och att jag är född helt utan tålamod. Plus omusikaliteten då.

Kanske kan jag till och med skylla på att jag är vänsterhänt? Hehe. Det tyckte min gitarrlärare var ett stort problem. Väldigt stort. Oöverstigligt stort. Trots att jag ledigt och lätt är tvåhänt och släpade med mig min mammas gitarr - givetvis strängad åt det vanliga hållet - envisades hon med att allt blev spegelvänt.

Å. Nu låter det som jag bara spånar och tjollrar. Egentligen skulle inlägget handla om en helt annan sak (i vanlig ordning) men nu medan jag skriver sitter jag och funderar på om jag har några dolda talanger....

Jag har en affärsidé som jag skulle vilja satsa på. Nåt jag tror att jag skulle vara bra på. Men talang? Nä, knappast.

Jag har också ett intresse jag funderar på att göra ett yrke av. Det skulle absolut vara roligt. Men talang? Nä, inte där heller.

Tänk om det verkligen skulle visa sig att jag hade fallenhet för fiol....

Jag om 10 år.