Björn frossa

Nejnej, hold your horses!
Jag har inte börjat med särskriving.
Det är bara det att jag inte tror att min frossa har något att göra med min rädsla för björnar.
Kom jag på när jag så rolig och fyndig - enligt mig själv - kom på rubriken.
Så jag gjorde ett mellanrum.
Vilket i och för sig i sin tur kan tolkas som att jag ändå råkat ut för björnar idag.
Men idag var inte ens jag rädd. Nåja, inte skräckslagen i alla fall.
Med en 4-åring, en 6-åring och en 9-åring som gick bärsärkagång och tänkte förstöra naturen...
Och en mor med så hög röst att folk tar av sig hörapparater (jo, på riktigt).
Så jag kände mig trygg.
Om det blev tillfredsställande mycket bär plockade är inte lika säkert.
Men i vanlig ordning får man glädjas över simultankapacitet = att plocka från olika buskar med både höger och vänster hand.
Fina synapser över hjärnhalvegränserna, indeed.
Något att falla tillbaka på när resten av hjärnan dansar haltande calypso i cirklar.
4-åringen hällde ut sina bär när han blev sur och gick och ställde sig mitt i en hop med smågranar och låtsades vara bortsprungen.
9-åringen åt upp alla sina. Och massor av mina.
Det var bara 6-åringen som kämpade på med plockaren. Otippat.
Ja, innan han deklarerade att hans kamp för att rädda naturen var över, att det var fritt fram att äta pruttande kor igen och att han nu skulle ägna sig åt att förstöra döda träd i skogen istället.
Var var jag nu då?
Jo, frossa.
Lunchbufféfrossa...
Björnfrossa...
Och feberfrossa.
Ah, kanske lika bra att göra bort alla tre på en gång.
Kanske lika bra att rensa blåbär också?
Och med det resonemanget är det väl kanske lika bra att tvätta håret.
Att ta hand om tvätten.
Att...
Äh.