Förvärrad tinnitus

4-åringen springer ut och in med en trasa och tvättar av sina tramptraktorer.
I kalsonger och strumpor och med en glass i näven.
Nämen hörrni, JAG fryser!
Det var länge sedan.
Om det är någon av mina mediciner, allt nytt underhudsfett, åldern eller nåt helt annat vet jag inte, men jag har senaste året blivit mer varmlivad och sluppit vara blå och vit om läppar och fötter.
Underbart!
Särskilt eftersom jag inte är så förtjust i att ha kläder på mig.
13 grader ute.
Strålande sol dock, så om man anstränger sig riktigt hårt kan man fortfarande låtsas att det är sommar.
Varför man nu ska vilja göra det.
Ja, att lilleman vill göra det kan jag ju förstå.
Men jag är ändå ingen sommarmänniska.
Jag sitter i vardagsrumssoffan och försöker kura skymning med ett korsord.
Längtar till ikväll då jag slipper äta grillat, umgås eller smälla mygg.
Nej, jag ska tända sjutusen värmeljus och en brasa i kakelugnen.
Det enda som fattas till det är en rejäl höststorm.
Och lite grädde, farinsocker och för all del whiskey för att kunna göra en irish coffee.
Nä, det skulle jag nog inte göra ändå förresten.
Men hur som helst.
Så slog vi igång luftvärmepumpen idag.
Jag antar att det markerar att hösten är här.
O!
Apropå sjutusen värmeljus: jag har ju äntligen förmått mig till att unna mig saker från porslinsbutiken.
I fredags hade jag bestämt mig för att sluta fåna mig och inte gå ut därifrån förrän hela presentkortet var slut.
Nå, liiite panik fick jag väl. Och köpte en Kosta Boda-skål för nästan hela summan, men jag köpte också en ljuslykta och ett litet hjärta i plåt till min samling.
Because I´m worth it.

Det är väldigt lugnt här idag.
12-åringen är på fisketripp fem mil härifrån och 9-åringen är på bio.
De små är sams och 15-åringen häckar i bunkern.
Skönt.
För jag har haft en jävla vecka.
Den jävlaste på mycket länge.
Och jag behöver utrymme för mina korsord.
I soffan. Under en filt.
När jag ändå har intresseklubben på tråden kan jag meddela att det blir en självlagande middag:
Vår alldeles egna färskpotatis med skalet kvar, ugnsgrillade kycklinglår och en pepparrotssås jag hittade i frysen.
Notera att trots att det står kött på menyn är det miljöskadliga nötköttet bortvalt.

Hm. Var var jag nu? Jo. Just det korsord. Att jag gick förbi datorn var bara för att göra en grej i köket.
När jag satt med det kvistigaste krysset upptäckte jag plötsligt ett nytt pulserande tjut ovanpå min redan befintliga symfoni av tinnitusljud. Det var så högt att jag inte kunde koncentrera mig. Jag blev arg och ledsen och tyckte oerhört synd om mig själv.
Ända tills...
jag kom på att det var larmet från kylskåpet som pep.
Haha.
Men nu kan jag återgå.
Tyvärr utan ursäkt när jag ändå inte får ut det förbaskade korsordet, men med betydligt lindrigare tinnitus.