Tack terapin

Om inte annat så har terapin i alla fall fått mig att inse att min fars uppväxt är vitt område på kartan.
Nejnej, det är inget förträngt eller annat djupt.
Det betyder helt enkelt att jag ingenting vet.
Och så får det gärna förbli.
Däremot känns det som att jag nu och för alltid vet alldeles för mycket om min egen uppväxt.
Och det är ju svårt att förhålla sig till.
Min terapeut bedyrar att allt kommer att falla på plats.
Jag hoppas att det hinner göra det till oktober, för då är nämligen mina terapisittningar slut.

Äh.
Det är ändå fleda idag. 
Vem orkar grubbla ihjäl sig då?

Däremot hade jag ork till mina litiumprover som skulle tas "under augusti månad".
Men väl inne på lab hittade jag inte remisserna.
Jag letade som en tok i min handväska fylld med kuriosa.
Labtanten frågade var jag kom ifrån.
När jag svarade psyk böjde hon sig fram för att leta i väskan åt mig, haha.
Men det var bara att trava ut igen.
Remisserna låg i Taikonbussen, och jag körde Hälsans bil eftersom jag även skulle på ett ärende åt dem.

Tacos idag.
Vegetariska visserligen. Men dock.
Det är stor humor att familjen Annorlunda äter tacos en fredag.
Klyschigt.
Men det är väl aldrig fel att låtsas vara normal, antar jag.
I alla fall inte om man låter bli att vara spydig.
Normalmånga är vi hur som helst. Bara fyra barn hemma och ingen har nån kompis.
Gott så.