Hälsprickor och diarré

Hög äckelfaktor på ett blogginlägg, jag vet.
Men faktum är att har jätteproblem med mina torra fötter.
Har alltid haft.
Jag skyller på fotsvett.
Nej, brist på fotsvett menar jag.
Och kanske lite på att jag är ett barfotabarn.
Senaste veckan har jag plågats av blödande självsprickor.
Det gör djävulskt ont.
De kommer med ojämna mellanrum hur mycket jag än smörjer, filar eller badar fotbad.
I slutet av veckan kunde jag inte ens sätta ner hälarna.
Då lindade jag in dem i speciella fotvårdsplåster.
Såna som ska stänga in sprickorna och hjälpa till att läka dem.
Det var bara det att de började knöla sig och lossna andra dagen.
Och ett tjockt veck precis där sprickan är blir förstås aningen kontraproduktivt.
Så igår skulle jag slita loss dem.
Tjocka, stora gummiplåster med superlim.
Inte helt lätt.
Trots att jag fick hjälp av en entusiastisk 9-åring.
När han också fick ont i armarna och tröttnade tog jag till ett fotsaltmättat fotbad.
Och då mycket av limmet ändå var kvar efteråt fick jag fila bort det.
Och nu då?
Jojo, tillbaks på ruta ett.
Men jag fick ju helgen att gå i alla fall.

Att familjen Annorlunda också fick natten att gå råder det inga tvivel om.
Lille (store) Nestor har nämligen diarré.
Och den stanken....uäk!
Extra fint också att han råkade släppa sig i vår säng.
Herr B torkade överallt och jag spolade av både det ena och andra.
Nestor skämdes som en..en..ja, hund. Stackarn.
4-åringen var dock mycket behjälplig.
(Förutom då han gick och höll för näsan och sa att han skulle dö)
När det var lite blött i sängen efter saneringen hämtade han sin Hello Kitty-handduk och lade sig på.
Nä, fy fasen.
Jag tror att det är för att han återigen har ätit matsopor.
Nessie alltså, inte 4-åringen.
Vi har ju sopsortering och slänger allt mataktigt i en liten nedbrytbar påse gjord av majs (tror jag).
Vilket är tur, för det har hänt att Nestor ätit upp hela påsen.
Han växer så det knakar min lilla valp.
När ingen ser ställer han sig på bakbenen och sniffar på köksbänkarna.
Nu har han dessutom kommit på att han i det läget liksom kan studsa på bakbenen för att nå längre in.
Smart.
Men dumt.
Synd bara att han inte kan förstå konsekvenserna av att han glufsat i sig gammal mat.
För säkerhets skull får de häcka ute i hundgården medan jag är på Hälsans idag.
Men jag hoppas att han nu fått ut allt ur magen.

Små hundar, små problem. Stora hundar, stora problem.