Närå

Inte en hårtvätt så långt ögat kan nå.
Nån som vet hur man får tag på en?
För en yttepytteliten arbetsinsats, of course.
Äsch.
Med skitigt hår som kronan på verket lyckades jag ändå matcha min outfit idag:
Jobbarbyxor med sjutusen fickor, fläckig tröja och noppig ullväst.
Och inte bara EN gigantisk vagel utan även en lillebror i det andra ögat.
Om det kan kallas karma vet jag inte...men idag hade en på Hälsans med sig en massa fådda kläder som var för små för henne.
Det var bara att välja och vraka.
Så nu sitter jag nöjt här med två tunikor, ett par knallröda capribyxor och en härlig väst med huva.
Dessutom plockade jag hem tomater från växthuset.
Om jag använde mina jobbarbyxor för att jobba i?
Njä, jag var ju på terapi halva förmiddagen.
Men whatever.

Nu stundar riktig och sann terapi:
Jag och 15-åringen ska i sakta mak gå med hundarna i skogen.
Jag tänker kolla mitt trattkantarellställe.
Ja, mitt HEMLIGA ställe. Förstås.
Kanske väntar vi in 9-åringen också. Fast om man ska tvinga(!) med sig honom gäller det att man pejlar av humöret ordentligt först. I morse var han fruktansvärt avig. Han såg nämligen att det var parisare till skollunch, och det gillar han (tydligen) inte. Sedan försökte han få mig att ringa läraren och säga att han hade rabies och skulle stanna hemma.