Ensamma hemma

Kanske skulle ha lagt ut en bild på kantarellerna ändå.
Istället för att fylla min fb-sida med skämt om både brakfylla och psykfall.
Varför ska man alltid...?
Nå.

Det är ganska lugnt här.
Kanske för att jag nyss föll till föga och lät ungarna kolla på Disney.
Tur de inte kan klockan. Eller vet att Disney går och lägger sig kl 19 och att det då blir tyst.
Förresten är de strängt upptagna med smågodis.
Det inträffar nämligen ett märkligt fenomen här varje gång herr B är borta på helgen:
Den strikta sockerpolisen Nettan förvandlas då till en låt-gå-förälder utan dess like och köper godis till ett helt kompani. Och så blir det hoppande i sängarna, galna tecknade röster på högsta volym och hundpromenande i skogen utklädda till orcher.
Jo, jag har köpt hysteriska mängder smågodis. Hur mycket det var insåg jag inte förrän lilleman optimistiskt tog fram största salladsskålen, hällde upp och stod sedan med hakan ända ner till golvet när han upptäckte att önskedrömmen blev sann.
Och de kan verkligen äta sig less, för äldsta brorsorna är inte ens hemma.
Pilutta dem!

Jag dricker Loka och bläddrar i mammas skvallertidningar.
Roande och oroande läsning.
Helt vansinnigt.
Fast de här var lite för nya. Det är ännu roligare när hon kommer dragandes med skvaller som är flera år gammalt. När man har facit liksom.

Än går det ganska bra. Med stressen över att vänta på ett telefonsamtal och måsta akutrycka ut till stan för att hämta ett helt gäng högljudda partyprissar alltså. Antagligen är väl det för att jag inte förväntar mig att de ska ringa än förstås. Å. Nu blev jag stressad. Typiskt. Men allt hänger ju också på att någon äldre bror hinner hem för att vakta sovande småtroll. En är visst på LAN med gänget och den andras senaste kända vistelse var äventyrsbadet i Piteå. Jaja, det blir som det blir. Vad kan det kosta ifall de måste ta en taxi knappt två mil i natt? Partyprissarna alltså. Inte brorsorna.

Nå. Jag har ju fjärrkontrollen för mig själv i alla fall.
Vad nu det kan spela för roll.
Egentligen finns det inte nåt jag vill se.
Jag vill bara klaga högljutt på hans ständiga b-filmstittande.
Kanske måste slå igång en Van Damme lite senare.
Ba för att.
Och ensam i tv-soffan slipper jag ju hålla igen på spydigheterna också.
Ja, det ska jag banne mig göra! Och vräka på med allt jag har.
Trevligt.