Det här med karma

Senaste tiden har jag varit lite nere för att ingen tycker om mig.
Och oavsett om känslan har haft någon sanning i sig så har den ju förstås ändå varit sanning i mig.
Sedan är det ju också så att man lätt hamnar lite utanför när man sällan orkar ta tag i umgåsande själv, eller ens lyfter en telefonlur.
Så då får jag för mig att gråa jag helt glöms bort.

Men nu i veckan har jag omvärderat mitt miserabla (ha ha) liv lite grand.
Tack vare fina vänner och en kärleksfull omgivning.
Bland annat har jag på bara två dagar fått höra Jag älskar dig från två personer.
Inte det ordet jag kanske vanligen använder själv utom familjen, men dock.
Det ena kom från från en kär vän, och det andra helt otippat från en gammal bekant jag sprang på när jag var på Hälsans idag.
Dessutom har det varit rena julaftonen här idag då jag fått två söta klänningar av käraste E och en riktigt rolig kaffemugg hemlevererad av bästaste herr M.
Inte bara gåvor vilka som helst, utan helt enkelt utvalda med lilla mig i åtanke.

Ah, jag blir rörd.
Och glad.
Och kan inte låta bli att tänka på min gamla källa till outsinliga tankar: Karma.
Nu fick jag ny energi för att orka bry mig om omvärlden igen.
För att en hel bunt personer uppenbarligen bryr sig om mig.
Det är minsann ett förunderligt kretslopp...
När man skickar känslor till varandra...