Kontraproduktivt

För övrigt också ett av mina favoritord.
Som ni kanske märkt.
Det är ju nämligen så att mycket i livet är just kontraproduktivt.
Och dagens värsta går inte av för hackor:
Jag eldar i kakelugnen...
Samtidigt som någon(?) har ställt ett fönster i matrummet på vid gavel.

Kontraproduktivt är det väl förvisso också att prata om att man behöver gå ner i vikt och sekunden efter låta sig bjudas på kaffe och bullar. Men det må ju vara hänt.

Dessutom fick jag världens bästa inslagna present:
Mons Kallentofts senaste bok Vattenänglar.
Den har jag längtat efter.
Men förstås inte kunnat unna mig eftersom den inte finns som pocket än.
Ja. Ja. Jag veeeet att den fått urusel kritik.
Men det struntar jag i.
Egentligen läser jag inte deckare. Motvalls som jag är. Men just Kallentoft har ett speciellt mörker i sina böcker. Plus att det är intressant med en manlig författare som använder sig av en kvinnlig huvudperson.

Förresten har jag fått många presenter senaste tiden.
Jag som annars mest ger bort.
Jag försöker så gott det går att tänka att det handlar om karma.
Att jag kanske gjort nåt bra för nån tidigare...
Och att det kommer tillbaka till mig från andra håll.
Men äh, jag är dålig på att ta emot.
Särskilt när det handlar om något som uppenbarligen fått någon annan att tänka på just mig.
Nej, det känner jag mig inte bekväm med.
Knäppgök.
Ibland är väl en bok faktiskt bara en bok va?
Och tydligen jättedålig också.

Nu gormar herr B inifrån vardagsrummet.
Antagligen har han trasslat in sig bakom tv-bänken i det virrvarr av sladdar som det ska bli ordning på innan vi kan byta till nya skänken som ska agera tv-möbel.
Inte för att jag vet hur jag ska bidra.
Det är knappast min största skill att skilja på sladdar som hör till tv, box, wii, surround, förstärkare, högtalare och x-box...
Men jag går väl och hämtar dammsugaren åtminstone.
Och rasslar upp en påsfyll med lego.