Jag vaknade imorse...

...och så var den da´n förstörd.
Nejdå.
Någon pessimistkonsult i Ronny Erikssons anda blir jag nog aldrig.
Så fort jag öst ur mig en massa skit vill jag ta tillbaka det.
Det är som att jag då ser på mig själv utifrån...
Och tycker Vad har hon att gnälla över?
Jepp, idag är kaffemuggen halvfull.
Vilket betyder en hel del kaffe för jag har en stor mugg.
Som jag dessutom fått av min vän bästaste herr M.
Jojo. Sämre kan man ju ha det.
För en gångs skull fick jag också sova ut.
Eller, det får jag ju göra annars också. Men inte för mig själv.
När Dårhuset tystnade strax före åtta somnade jag om.
Så sov jag så länge att jag hade ont i kroppen när jag vaknade.
Döm om min förvåning när jag bara hade sovit i tjugo minuter, haha.
Dock: good enough liksom.
Nej, jag håller inte på att svänga över åt det maniska hållet.
Bör väl tilläggas. Innan nån frågar.
För oavsett vilket stämningsläge jag befinner mig i har folk(!) en tendens att tolka det lite väl bipoläriskt.
Jag brukar då säga att bipolär inte är någonting jag är - utan någonting jag har. Ibland.
Det omgivningarna roar sig med att analysera är min person. Min personlighet.
Allt hysteriskt gapflabb är inte sjukt.
Allt gråtande över barnen i Afrika är absolut inte sjukt.
Att gå omkring naken kanske är lite sjukt. Men inte är det bipolärt.
Nej, gud vad jag raljerar (veckans ord).
Jag vet inte ens vart jag vill komma.
Men apropå naken - så kommer här morgonens dröm:

Hela familjen Annorlunda - inklusive jag vet inte hur många chihuahuor - är ute och kör längs en skogsväg. Plötsligt blir vi stoppade av en skäggig karl från nåt tv-program och hans fru, en mamma till ett par av barnens klasskompisar här i byn. Någon jag aldrig gjort mer än hälsat på. De bjuder in oss i huset och smäller sedan igen dörren. De berättar då att vår bästaste herr G har talat om att det finns nakna damer i våra datorer, och att vi låter barnen titta. Och här kommer det knäppa: jag plockar upp laptopen och visar några nakna damer på ett nudistbad samtidigt som jag förklarar att det är samma sak som att Kalle Anka inte har några byxor. De blir vansinniga och sprider allt vidare till hela byn och vi blir helt utfrysta. Jag går runt och knackar dörr för att förklara, men alla smäller igen dörren i mitt ansikte. Jag känner mig fruktansvärt missförstådd och ensam. När jag vaknade höll jag på att börja gråta.

Men asså....Ingen idé att ens försöka konsultera drömtydningsboken.
Klart man inte vill vara utanför.
Men lika klart är det ju att jag går min egen väg och låter bli att falla in i ledet.
Nog för att den enda nakna damen här är jag men i övrigt känner jag mig rätt trygg med vad jag tillåter och inte tillåter när det gäller film och dator.
Då var det svårare när min förstfödde började leka med kompisar.
Det var dessutom på den tiden jag var insyltad i precis allt som hände här i byn.
Bisarra telefonkedjor och konstiga diskussioner blev det.
Och vad visste jag som förstagångsförälder...
Nu känner jag mig trygg i just den delen av föräldraskapet.
Även om barnen förstås testar hela tiden.
9-åringen var med sin bästis i spelbutiken för ett tag sedan. Då ringde hans mamma hit och frågade om 9-åringen verkligen fick köpa ett krigsspel med 18-årsgräns. Öh, knappast! Haha.
Men ibland är det kul att se hur de använder datorn.
Igår var samma killar här och bakade. Jag och kompisen försökte då övertala min taniga 9-åring att börja idrotta. Som vanligt vägrade han i sten. Och så gick han till datorn och klickade fram en sketch där en joggare åker på däng av en cool epa-traktorkille. Där ser ni hur det går för sportare!
Något onyanserad diskussion förstås. Men han fick ju fram sina argument.
Förresten hittade vi ett ruttet ägg när vi bakade. Jag insåg då att jag aldrig tidigare stött på det. Det var nästan lite kul. Förutom att jag fick hälla bort hela smeten och börja om medan grabbarna gick ut med soporna och höll för näsorna.

Jaha, och vad gör frun idag då?
Tja, det vanliga: blåbärsdricka, tömmer torktumlaren, löser korsord...
Och så får jag gäster på eftermiddagen.
4-åringen som är driftig har bjudit hem sin kompis från dagis och hans mamma.
Himla tur att jag känner henne, annars hade det blivit lite konstigt, haha.
Nämen, det blir lagom för en dag.
Förutom....
Att jag med bestämdhet vet att det ligger en mjuk pepparkaka någonstans i min överfulla frys. Och precis den hade jag förstås tänkt bjuda på. Nej, inte frysen dummer - pepparkakan. Lika bra att börja leta på en gång.