Tröttåget har gått

Igen då:
Varför finns det aldrig lägen att vila när man är som tröttast?

Åååå, jag är så trött, så trött, nu också.
Men inte på ett sovbart sätt.
Inte som alla de gånger under dagen jag ville kasta in handduken.
Inte som under förkvällen då jag höll på att nicka till.
Men då var jag tvungen att separera två bråkande bröder.
Plus att jag/vi hade lovat ett nytt läskigt avsnitt av Grimm.
Jag och 9-åringen myste under en filt i soffan.
- Äh, jag vet att du kommer att somna. För du ser ut så här. Sa han och fällde ner ögonlocken halvvägs, släppte ner hakan och liksom svajade med huvudet.
Och i sanningens namn hade jag faktiskt tänkt glida bort en stund. Men nähä, då gick det plötsligt inte.
Jag har varit supertrött hela dagen. På det där allra slutaste sättet. Det som sätter sig i tankeförmågan, alla muskler och som skruvar upp ljudet på tinnitusen.
För er som läste mitt förra käcka inlägg där jag rapade upp hur mycket jag gjort idag kanske det låter motsägelsefullt.
Och det är det ju också. Att vara utbränd samtidigt som ränderna hos denna håll-igång-o-holic aldrig verkar gå ur.
Den konstanta konflikten mellan de två gör dessutom att jag blir ännu slutare.
Det skulle nästan vara lite roligt. Om jag orkade skratta.
Nej, men allvarligt...
Det finns väl egentligen ingen vinst i att stå och portionera upp sjutusen påsar med blåbärsdricka om man både skakar så man spiller, tappar räkningen och när tårarna bränner för att man är helt knäckt.
Man behöver inte sylta och safta.
Allt finns ju på Willys.
Ändå kan jag inte låta bli.
Jag försöker ofta gå till botten med varför jag gör som jag gör. Hela tiden faktiskt. På tok för ofta. Sjukt ofta.
Så jag har förstås grävt upp en massa hållbara aspekter som rättfärdigar att få dra fram som ett jehu.
Varför jag har så svårt för att vila och sova har jag svårare att få grepp om. För egentligen har jag lika hållbara argument när det gäller det. Men av nån anledning håller de inte ändå.
Antagligen har väl Luther nåt med det att göra.
Och min far förstås. Förmodligen mer än herr Luther.
Kanhända har det även att göra med att jag skitmånga barn och en hel hundflock som följer efter mig hela tiden.
Äh, inte vet jag.
Det enda jag vet är att det bara är lata människor som slappar.
Och sån är inte jag ;)