Barnintervention

Det är många som höjer på ögonbrynen när de hör talas om vår Barnintervention. Fullt förståeligt. Jag menar, bara namnet...Hu!
Men det är inte så farligt som det låter. Egentligen tror jag kanske inte ens att de är ute efter att såga mig som mamma, haha.
Det hela började med att jag berättade för min terapeut att 15-åringen hade kommit hem från skolan och sagt att bipolaritet var en slags schizofreni. Hilfe! När jag kände att flera års pedagogiskt arbete och öppet klimat kring psykiska sjukdomar från min sida liksom fått lite slagsida föreslog hon att vi skulle prata med Barninterventionsteamet för att reda ut begreppen.
Meningen är att de ska intervjua (eller, inte såå formellt då) barnen kring deras livssituationer och försöka snappa upp om det behövs ny information och förklaringar när det gäller mina diagnoser.
Ett annat syfte är att se till att barnen inte känner skuld för att mamma är sjuk. Sedan tyckte jag att de sa någonting om att lyfta min skuld, men det kan de ju prova med...
Om ett par veckor kommer de hit för sista gången. Då ska vi sitta ner allihop och prata om Utmattningsdepression, Bipolaritet och Ångestattacker.
Klart som korvspad va?
Under de här veckorna har jag svajat mycket i mina tankar kring barnen. Men faktum är att jag landat i att världen inte går under för att de har en förälder som inte kan gå till jobbet. Vilket också resultaten från intervjuerna visat. Som jag misstänkte har jag faktiskt helt normala(!) barn. Ett mirakel egentligen. Med tanke på att jag var knäpp långt innan jag blev sjuk. Eller som herr B sa efter träffen igår: "Såg du så intresserade de var av din personlighet?". Men det är klart - det kan ju vara lite svårt att skilja ut det sjuka knäppa från det friska knäppa. Särskilt som jag babblar på och skämtar om de mest ovidkommande sakerna. I vanlig ordning. Fast jag ångrar faktiskt att jag berättade att jag brukade flytta runt burken med min vandrande pinne så att han skulle få stimulans. Om jag nån gång kunde få in i skallen att information ska ges på en Need To Know Basis skulle folk säkert uppleva mig som mindre...eh, exotisk.


Nej, nu vill jag prata om vädret istället!
Igår skrev jag kanske att jag var barbent under klänningen? Hm. Eller så var det på fejjan. Men det spelar ingen roll. Om jag hade fått en krona för varje fleeceklädd person som kommenterade min klädsel under gårdagen hade jag lätt kunnat köpa en bag-in-box. Jag stod envist på mig och sa att sommaren började just igår. Och mycket riktigt: Idag är det redan 16 grader. Sol och sommarvindar. Ha!


Herr B är nog för övrigt den enda person som jobbar full dag idag. Den klanten hade visst lagt in ett utvecklingssamtal sent i eftermiddag. Själv har jag redan tagit helg. Vad nu det innebär när man inte går till jobbet hur som helst. Vi skulle ha kunnat fira med en god middag i alla fall. Om det inte vore för att jag var snäll och köpte falukorv tidigare i veckan...samtidigt som herr Korvfantast köpte inte mindre än två ringar. Så det blir korv. Nå. Kanske bakar jag in den i smördeg åtminstone.