Torsdagsdekadens

Trots två småtroll och tre hundar i sängen och en sömngångare i soffan invid lyckades jag somna pang bom igår kväll. Och detta trots att jag redan sovit en stund under förkvällen.
Inte hörde jag väckarklockan i morse heller. Lite grand hörde jag bråken i hallen men jag somnade om hur lätt som helst.
Vaknade alldeles nyss.
Det är förstås svårt att avgöra om jag är piggare. Kanske hade jag fått bättre effekt av alla sovtimmar om det rörde sig om vanlig trötthet. 
Slutheten är nämligen knepigare. Så knepig att jag till och med blir tröttare av att sova och vila.
På kort sikt, kanske. För jag måste ju fortsätta tro att det är BRA att ha bromsat in hela sitt liv och att det går att vila sig i form.
However,
Den här dagen kommer inte att gå i många knop. Med knappa styrfart ska jag försiktigt kryssa runt alla vardagsminor. Jag lovar.


Kanske ska jag börja städa ur hönshuset. Om jag orkar. Det känns så himla deppigt att vara utan hönsen. Men jag får hoppas att det känns bättre när det är städat och inrett till hundhus.


Ah, det är många kansken idag. Det får bli vad det blir. Det är ju ändå inte så mycket kvar av dagen nu, haha.


Herr B ska i alla fall lämna in bussen. Igen. Det hela började med att han skulle byta olja. Hm, eller oljefilter kanske? Ursäkta mitt totala ointresse. Jag ska försöka precisera mig. Jo, då lossnade en grunka på en mojäng så att manicken han skulle skruva bort inte gick att få tag på. Det var då bara att bita i det sura äpplet och ringa en verkstad. Och det var riktigt surt det äpplet för under alla våra år och gamla bilar tillsammans har han klarat sig själv. Förresten tycker jag att man känner sig lurad. Vad är det som säger att min bil hade felet de påstår? Vad är det som säger att de lagt ner den tiden de påstår? Och vad är det som säger att reservdelens pris inte är taget ur luften? Ja. Vi kom undan med skjortan i behåll i alla fall. Och kunde använda bussen igen. Men tror ni inte att den fortfarande läcker olja (eller nån annnan gegga)! 


Intressant va? Ja, jag menar det. Och förlåt aaaalla mina läsare som är bilmekaniker. Det var inte meningen att dra er alla över en kam. En gång kände jag faktiskt en bilmekaniker som var ärligheten själv, så det finns undantag. Han var så ärlig att han lagade folks bilar utan att ta betalt. Han hade så fullt upp att han inte hade tid med sin egen gamla Datsun. Men det var inga bekymmer, tyckte han - och tejpade över rosthålen med silvertejp. Mannen hette Martin och var min morfar ♥ ♥ ♥


(Å, nu vet jag vad jag ska göra idag: Jag ska förstås åka till graven! Tänk om jag till och med skulle ta vespan som står här ute. Hahaha. Nä, jag vågar nog inte. Enda gången jag kört en sån tippade jag hela ekipaget - inklusivet småtrollen - på en skottkärra)

Mina nya sandaler. Skrev jag om dem igår kanske? Att jag faktiskt köpte dem istället för mjöl, socker och annat jag behövde. De är mjuka som tofflor och är fiffigt nog ställbara över fotryggen. Jag har så tunna fötter att de annars gärna glider ut längst fram när tån är öppen. Från Skopunkten. Som för övrigt just kommit hit till stan. Ah, jag tycker det är så trist att snart varenda kedja finns i varje stad! Det finns snart ingen anledning att åka nånstans.