Vedermödor

- Kaffet är slut! Dundrade herr B inifrån köket i morse.
Tja, så tvärdog just min enda anledning att kliva upp idag.
Fast...Det blir ju förstås ett moment 22 i en sån situation: För att åka och köpa kaffe måste man kliva upp - men för att orka kliva upp behöver man kaffe.
Suck. Ja, ja, ja - jag åker väl och handlar då!
Eller? Nää.
Fast - kaffe var det ja!
Nää...
Så där har jag hållit på i över två timmar nu.
Det blir man förresten väldigt trött av.
Mööödosamt har jag nästan-klätt mig.
Ännu mer möööödosamt har jag rotat igenom skafferiet efter det där espressopulvret vi släpade med oss hem från Spanien.
Jag vet inte vad som fick mig att kika ner i kaffeburken till slut. Ren desperation, antar jag.
Men döm om min förvåning när det fanns hela tre mått kaffe kvar!
Ordningen återställd.
INNAN jag fick ont i huvudet dessutom.
Nu behöver jag inte kamma mig och byta ut mina jordiga caprimjukisbyxor och åka iväg.
Fast man(!) är ju sällan nöjd med livslotten....
Nu sitter jag istället och jagar upp mig över att vara hemma en HEL dag.


Igår var jag och lilleman på turné. Han hade nämligen kungjort att han skulle laga middag åt hela familjen.
Vi hade sett Morgan och Ola-Conny äta soppa med ett stort bröd som tallrik när de var i Polen, och det tyckte 3-åringen var coolt. Förresten: MISSA INTE Morgan och Ola-Conny på resande fot!! Vi skrattar så tårarna rinner. En stark resa, heter programmet va? "Vi lajk to päjnt ö bil" Eller hur OC nu sa när de skulle hyra bil.
Det är inte alltid lätt att anpassa en middag så att en 3-åring själv kan laga men igår var det enkelt: soppa på påse + en bunt småfrallor.
Han rörde så omsorgsfullt i soppgrytan och var sedan mäkta stolt när middagen gjorde succé.


Själv slog jag till och köpte jag några penséer faktiskt. Trots att vi har så kallt. Men jag kände att gränsen var nådd och passerad när jag satte nytt granris i mina krukor ute för att det inte skulle se så kalt ut. Vi får se hur det går. Just nu är det varmt i alla fall. 9 grader och sol av och till.


Ah, det är svårt att nå tangentbordet när det ligger en liten bullterrierälghund och sover i knät. Jag har ytterdörren öppen men han är hellre inne. Eller rättare sagt går han ut och sabbar mina rabatter, och SEN kommer han in och somnar av utmattning.
I natt har han faktiskt sovit hela natten. Till fem eller nåt. Jag tycker allt går framåt för varje timme han är här. Han är en riktigt rejäl och robust hund. Jag tror inte att rumsrenheten kommer att bli ett problem heller. Även om han (förstås, vid 8-veckors ålder) inte säger till när han är nödig så kissar han varje gång och direkt man tar ut honom. Bajseriet går också bra. Men man glömmer fort hur snabb man måste vara med en valp efter han har ätit.
Igår fick de slicka faten efter våra soppfrallor. Då stampade han ner framtassarna och jagade iväg självaste Freudan. Och hon skrek och morrade och hade sig, men det bekom honom inte. Han insåg väl direkt att hon aldrig skulle göra honom illa. Fast hon lyckades försvara sin egen matskål sedan. Och det var ju bra. Man kan ju inte tro att man får göra som man vill bara för att man är liten och söt!


Och apropå djur...
15-åringen har visst blivit lovad två eldbukssalamandrar om han lyckas på torsdagens och fredagens prov.
Men herregud, VEM har lovat det?
(Visslar oskyldigt)